Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
arktiska området »Dess uppträdande här skulle sålunda utgöra vittnesbörd
om en numera alpin arts forna förekomst längre norrut, medan en dal af
de förut anförda arterna tvärtom vandrat mot söderOch sedan vi sett,
att Saxifraga Hirculus här ingick i glacialfloran, är det föga tvifvel
därom, att de spridda förekomsterna af denna växt på torfmossar i
norra Tyskland, Danmark och Skåne verkligen i de flesta fall äro att
uppfatta såsom »efterposter« från den arktiska florans tid, under det
att denna var stadd på återtåg mot norden.
Men af den arktiska florans forna förekomst kring isranden kunna
vi, efter hvad som förut blifvit anfördt, draga den slutsatsen, att isens
utbredning ända hit icke i företa rummet berott på ökad nederbörd
inom firnområdet, utan fullt ut lika mycket på
temperaturned-sättningen. Ja vi hafva här tillfälle att konstatera ett
minimibelopp för trädgränsens sänkning under tiden för isens största
utbredning. Deuben ligger vid ungefär 51" n. br., och vid samma
breddgrad är gränsen för granen i Riesengebirge belägen vid pass 1170
meter öfver hafvet, medan björken går ännu 100 meter högre (till
1,270 ä 1,300 meter). Men som fyndorten vid Deuben har sitt läge
vid endast 220 meters höjd, och som denna fyndort måste hafva legat
öfver dåvarande trädgräns, kunna vi till en början säkert påstå, ntt
trädgränsen härstädes under istiden måste varit sänkt minst 1,050
meter. Ja, den fossila florans beskaffenhet gör det till och med
antagligt, att förskjutningen varit ännu ansenligare, i det att floran
måste antagas haft Bin motsvarighet i den, som befinner sig ej blott
öfver björkgränsen utan till och med öfver Krummholzregiouen,
som på Riesengebirge når till 1,430 meter. Vi vilja dock för
närvarande nöja oss med att antaga en förskjutning af 1,100 meter såsom
ett minimum, fastän vi längre fram skola finna en bekräftelse på att
den nog i verkligheten varit större. Redan af anförda mått framgår
emellertid en ganska viktig slutsats.
Af andra undersökningar har man nämligen redan förut kommit
till det resultat, att snögränsen under istiden i mellersta Europa låg
ungefär 1,000 meter lägre än för närvarande, och det ville sålunda
synas, som skulle trädgränsen förskjutits mera eller i alla händelser
fullt ut lika mycket som snögränsen. Detta blir ett ytterligare bevis
därför, att nederbördsförhållandeua i denna del af Europa synas hafva
varit tämligen lika de nuvarande, i alla händelser icke större. Ty i 1
1 Det må dock ej förbises, att författaren nnmera endast med tvekan vågar anföra
Salvr retuaa från Deuben. Tvenne schweizerbotanister, hvilka sett de fossila bladen,
hålla nämligen före, att dessa icke tillhöra sagda art, medan de dock sinsemellan
icke äro ense om till hvilken art de i stället böra hänföras — ett bevis på den
ytterliga svårighet, som nr förenad med bestämningen af de så variabla Salix-bladen.
ymer, 1895. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
