Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
boende folkens kännedom om vägar och färdsätt m. m. äro
gynnsamma omständigheter för ökenfararen.
I polartrakterna är förhållandet annorlunda. Där äro
olägenheterna sällan sammanbundna med förmåner och förmånerna
medföra oftast en oproportionerlig ökning i svårigheterna. Kölden endast
dödar. Den framkallar inga oaser uti isöknen, ingen vegetation, intet
bränsle. Den ger visserligen ett istäcke, som inbjuder till färd, men
detta istäcke är ofarbart, emedan det är öfversålladt med väldiga
block, som pressats upp på den öfriga massan och bilda barrierer,
hvilkas öfverfarande hittills visat sig omöjligt Hafsströmmarne föra
den resandes farkost med sig; men de äro fyllda af is och krossa
farkosten i stället för att bära den till målet. Det ständiga solskenet
om Bommaren lyser forskaren på hans väg; men det splittrar istäcket
just så mycket, att han ej kan komma fram hvarken med båt eller
med släde, och det förvandlar det djupa snötäcket till en seg
snösörja, däri han hvarken kan färdas eller finna en plats att hvila på.
Lägges nu härtill, att polarfararen endast under en kort tid af
året kan göra försök att färdas och hela den öfriga tiden måste ligga
stilla under den förlamande inverkan, som köld och mörker i förening
utöfva, att han därunder är hänvisad till lifsmedel, af hvilka han
erhåller en merändels olämplig och ofta otillräcklig näring, samt att
hans energi städse gnages af medvetandet om, att de resultat, Bom
kunna uppnås, nästan oundvikligen måste blifva i kvantitativt
hänseende mindre än de, hvilka upptäcktsresande i andra trakter hafva
utsigt att erhålla, så torde det böra medgifvas, att polarforskningen
erbjuder svårigheter, som äro afsevärdt större än de, med hvilka den
geografiska forskningen annorstädes har att kämpa.
Se vi nu till, hvilka medel som användts för att framtränga
öf-ver de arktiska trakternas isfält, så finna vi, att forskaren hittilldags
egentligen ej användt eller ens egt mer än ett enda medel, nämligen
släden1. Släden har alltid varit transportmedlet, och den enda
skillnaden mellan de olika färderna har bestått i huruvida man framför
slädarne spänt menniskor eller djur. Jag kan icke yttra mig om,
hvilkendera sortens dragare, som är bäst vid en slädfärd öfver
polarisen, utan vill blott hafva fastslagit, att man i båda fallen misslyckats,
fastän under tidernas lopp nya ansträngningar ideligen hafva gjorts.
Ty det är ett faktum, att vi på försöken att framtränga öfver
polarisen hafva slösat massor af menniskor, fartyg och penningar samt en
tidrymd af flere hundra år, utan att hafva lyckats utföra en färd
tvärs öfver isöknen: en färd till polen.
1 Jag frånser då naturligtvis det nya medel, som F. Naxsen nn försöker, men
om hvars användbarhet ingen erfarenhet ännu föreligger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
