Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gifniugar. Vindförhållandena voro fortfarande ogynnsamma under de
närmaste dagarna; ibland hade vi solsken, ibland åter snöyra.
Öns högsta punkt är en fjälls peta af omkring 505 meters höj’d.
I strålande solsken drogo vi en dag åstad på skidor för att bestiga
den. Vi hade först att öfvergå det 2,000 meter breda packisbältet,
hvilket både var ansträngande och icke utan sina vådor, då snön låg
lös och djup mellan isstyckena, endast betäckt af en tunn isskorpa;
de som försökte sig på vandringen utan skidor eller Bnöskor sjönko
ofta ned i dessa hålor och måste hjälpas upp, hvarför chefen gaf
order att ingen hädanefter fick bege sig ensam ut i packisen. Därefter
bestegs fjället. Vandringen var nog besvärlig, men utsikten från
toppen lönade mödan. Så långt ögat nådde syntes endast en oändlig
isöken med upptornade block af väldig höjd, allt belyst af en
strålande sommarsol. Vi hade här tillfälle att bevittna en episod ur
isbjörnens lif; vi upptäckte något som vaggande rörde sig mellan
isstyckena — det var en isbjörn, som smög sig på en själ vid iskanten.
Vi sågo hur han reste sig och med ett väldigt slag af ramen döfvade
sitt rof. Hans glädje blef dock kort, enär våra bössor snart gjorde
slut på hanB eget lif. Huden afdrogs och medfördes till fartyget.
Då vi kommit ombord, fingo vi del af chefens order, att islotsen
och tre man Bkulle begifva sig af på en expedition på c:a 30 eng.
mil för att besöka Nelson-, Parry- och Martensöarna och taga närmare
kännedom om isförhållandena i norr och öster.
Den 21 på aftonen återkom denna expedition. Den hade haft en
mycket ansträngande färd och lidit brist på vatten. Man hade fällt
tre björnar och sett en flock renar. Mellan öarna hade
isförhållandena varit gynnsamma nog, men mot norr och öster, så långt man
kunde se genom kikaren, låg packisen lika ogenomtränglig. De kunde
tydligt skönja Outger Reps ö genom kikaren, och CarlXIIrs ö hade ett
par gånger hägrat vid horisonten. En af deltagarne hade vid björnjakten
hållit på att råka illa ut, då han förföljde en björn uppåt en
fjällsluttning. Då björnen vändt sig mot honom, hade han tappat ena
skidan och fallit omkull, men hade sinnesnärvaro nog att kasta sin
rock på björnen, som däraf hejdades ett ögonblick, så att jägaren
hann få tag i sin skida och sätta af utför branten, hvarpå kamraterna
kommo honom till hjälp.
Allting var nu i ordning för isvandringen; provianten, båtarna
och kälkarna. Summan af vikten som skulle transporteras var 1,800
kg. Hvarje man fick medtaga högst 10 kg. reservkläder. Den 23
sattes båtar och slädar på isen. Vädret var vackert med —7°,b. Innan
man lemnade skeppet utkom en order, hvari chefen för oss framställde
de faror vi gingo till mötes, de förutsättningar, som fordrades af hvarje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
