Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dabl hade n&gon tid förut lidit af sjukdom, förorsakad däraf att han
druckit för mycket isvatten. Vi fingo nu höra om expeditionens öden
sedan vi skilts ät.
Den 29 maj hade de haft en svår snöstorm; tälten hade bläst
ned, och en och annan hade drabbats af frostskada. Packisen blef
allt mindre trafikabel, hvarför Mr Wellmann, Båsom redan i
förbigående nämnts, ändrade kursen till mera ostlig, i hopp att längre fram
kunna återtaga den nordliga riktningen. Iskosten hade blifvit för
knappt tilltagen, hvilket nästan genast gjorde sig kännbart. Den 1
juni sköts en stor björn, hvars kött på två timmar uppåts helt och
hållet. Detta berättades såsom ett bevis på huru hungriga alla voro;
hundarna, trettio till antalet, fingo förstås en god del.
I flere dagar drog man så framåt i ostlig riktning på dålig is.
Den 7 juni kommo de ändtligen till en ungefär en half mil bred öppning
i isen i riktning från öster till vester. Detta gaf anledning till
antagandet, att man på andra sidan om Kap Platen skulle finna öppet
vatten till Carl XII:s ö och därifrån kunna fortsätta till Giles land,
hvilket antogs vara beläget endast en grad ostligt därifrån. Då man
nu skulle sätta ut båtar och slädar i vattnet, blef frågan hvad man
skulle göra med hundarna. De hade visat sig till ringa nytta, och
utrymmet var knappt nog för folk och bagage, hvarför man beslöt att
skjuta dem.
Båtresan blef farlig, emedan man höll sig för mycket i lä af
iskanten; de flatbottniga båtarna drefvo för mycket vid segling i
bidevind. Också sedan de kommit öfver och slagit läger, råkade de ut
för ett allvarsamt tillbud, då isen, hvarpå de tältat, började spricka
och sattes i rörelse af en vestlig bris. Äfven detta aflopp med blotta
förskräckelsen.
Ett förtvifladt försök gjordes att uppnå Carl XII:8 ö; men isen
var allt värre uppskrufvad ju längre man kom, ibland till 40 meters
höjd. Att på en sådan terräng draga en samlad vikt af tusentals
kg. och lefva på knapp kost blef i längden omöjligt. Man avancerade
på två dagar blott 3 å 4 eng. mil. Brist på tillräcklig proviant gjorde
sig i hög grad kännbar, och såsom ett bevis på huru hungrig man var
omtalades, att återstoden af hundbrödet slukades med god smak.
Det beslöts nu att vända om mot Nordostlandet. Man satte kurs
mot en framskjutande udde ungefär 8 eng. mil öster om Kap Platen,
hvilken af Wellmann döptes till Kap Gresham. Oaktadt man endast hade
4 eng. mil till land, stod det icke i menniskomakt att arbeta sig dit
på en dag, hvarför läger slogs på isen. Tre man, som skickades i
land att samla drifved, fingo där syn på en flock renar, hvilka genast
fölides och delvis uppåtos utan att man ens gaf sig tid att steka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
