Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
säger därför med anledning häraf: »oljan för männen, kärnan för
barnet».
Kaffe förekommer vildt och har en skarp smak, fastän en mycket
god arom. De vilda bönerna äro små, skrynkliga och hafva en
grönaktig färg. På den som förtär detta kaffe verkar det i hög grad
stimulerande; denna verkan är så stark, att den kan öfvergå i riktiga
förgiftningssymptom om den intagna kvantiteten är någorlunda
betydande. Man känner sig häftigt upprörd, kroppen och lemmarne darra,
man skrattar utan anledning och känner sig oförmögen att sitta stilla;
detta tillstånd kan vara ett par timmar.
Vid sidan af åkerbruket har Dahomes befolkning ej försummat
boskapsskötseln, så vidt som dess behof det påkallar och landets
natur tillåter. På högslätten i norr växer frodigt gräs året om, och
stora hjordar af hornboskap beta där nästan fullkomligt vilda, vana
som de äro att beständigt vistas i det fria. Korna mjölkas ej, och
gifva för resten blott helt litet mjölk, knappt en half liter om dagen.
Följaktligen kan hvarken ost eller smör tillverkas, och negrerna
uppföda ej heller några oxar. Djuren äro småväxta och uppnå knappt
en kalfs storlek. Vid kusten trifvas de ej länge, de plågas där af den
stora fuktigheten, gräset är dåligt, och den giftiga flugan taé-tsé
anställer stor förödelse bland dem. Men kustbefolkningen håller
däremot ett stort antal får och getter. Fåren skilja sig från de
europeiska därigenom att de ej bära ull, utan äro betäckta med långa
hår. I Afrika är således, beträffande menniskor och får, förhållandet
omvändt mot hvad det är i Europa; de förra hafva här ulliga
hufvu-den, men fåren hafva hår. Såväl får som getter äro emellertid små,
jämförda med sina europeiska anforvandter.
Framför dessa senare djur utmärka sig svinen genom sin
talrikhet. De äro små och gråsvarta samt lefva i fullkomlig frihet; det är
sällan och blott för att någorlunda hålla dem kvar i grannskapet,
som negrerna gifva dem någon föda, bestående af yams eller stora s.
k. svinbananer, annars få de för det mesta själfva sörja för sin föda.
De förtära hvad som helst i denna kamp för tillvaron; de böka upp
jorden för att få fram rötter eller landkrabbor, leta upp ruttna fiskar
i lagunen och hålla till godo med hvilka afskräden som helst. De
äro också magra och deras kött har en fadd och sliskig smak;
euro-peema äta det aldrig.
Den förnämsta köttfödau lemna hönsen, som finnas öfverallt i stor
mängd. Infödingarne vårda sig äfven om dem, och på hvarje gård
ser man små, af lera uppförda hönshus, där de kunna finna skydd
under natten samt lägga sina ägg. De äro visserligen, som alla andra
djur, små i jämförelse med de europeiska, och uppnå på sin höjd en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
