- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 15 (1895) /
115

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ut och armbågarne föras bakåt, under det att hela kroppen böjes framåt.
Konsten är att i denna ställning med axlarne så hastigt som möjligt
beskrifva en cirkelformig rörelse upp och ned, under det att de
inåtvända fotterna sakta kafva sig fram.

Negrerna äro lidelsefulla dansare. Hur trött en neger än är efter
en ansträngande dag, så spritter han dock upp vid första slaget på
trumman och får nya krafter till att dansa hela natten. Det är ett
lustigt skådespel att gifva akt på negrerna, kvinnor och män, när de,
om också blott i förbigående, höra en snickares eller tunnbindares
taktfasta hammarslag. Helt omedvetet vandra de då dansande framåt,
utförande dansrörelser med armar och ben.

De dahomeiska negrernas sång är bättre än deras musik.
Europeiska öron kunna ej fatta, ej heller fasthålla i minnet deras melodier
eller rytmer, hvilka utom i få fall äro för ovanliga för oss. Men,
ehuru bestående af skarpa dissonanser, gälla hufvudtoner och ett
egendomligt afslutningssätt midt i den melodiska frasen och på en långt
utdragen ton, äro deras sånger dock ingalunda oangenäma. Och att
de ega en för negrer fattlig rytm och melodi, bevisas därigenom att
de inläras af dem efter oföränderliga grunder. Särskildt är detta
märkbart vid de sånger som ackompagnera dansarna. Ty rytm och
melodi bytes om af orkester och sångare, allt efter tillsägelse om den
dans som bör spelas upp.

Hvad texterna till dessa sånger angår, så äro de skäligen klena och
utmärka sig genom frånvaron af allt hvad vi b»uka anse som poesi.
De bestå af helt hvardagliga berättelser om någon föga märkvärdig
händelse eller också äro de beskrifning på vissa alldagliga göromål.
Blott refrängen, som återkommer mellan hvarje strof, låter den
oinvigde ana, att det verkligen är någon bunden form på den annars
fullkomligt oregelbundna texten.

Familjen. — Slafveriet. — Karakter och sinnelag.

I Dahome, liksom på hela Guineakusten, lefver befolkningen i
ett patriarkaliskt samhällsskick. Familjen omfattar ej blott de
närmaste anhöriga, utan alla, som på något sätt stå i beröring med
densamma. Fadern är familjens öfverhufvud och förblir det så länge
han är i lifvet, ty han är den enda myndiga personen inom familjen,
med lika besittningsrätt öfver alla anförvandter, barn eller slafvar.
Familjens öfverhufvud är desto mäktigare, som hans närmaste
efterkommande icke framför andra tillerkännas någon rätt till familjens
egodelar. Hvad barnen erhålla, det få de blott genom faderns nåd
och gunst. Söner och döttrar hafva ej ens några arfsrättigheter;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:47:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1895/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free