Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som på 1870-talet bevisligen räknade öfver 20,000 invånare, egde 1892
knappt 10,000; däremot voro grannländerna öfverfulla med
dahome-iska emigranter.
De största inkomsterna förskaffade sig likväl konungen genom
att plundra sina grannars länder samt bortföra deras befolkning som
slafvar, bvilka sedan antingen såldes på de inre marknaderna eller
vid kusten. I Whydah såldes offentligt hundratals slafvar, om hvilka
det visserligen sades, att de voro frivilligt värfvade arbetare, men dessa
sfrivilliga» hade med våld förts ned till kusten, de fördes fängslade
ombord på ångarne, och sedan de tvungits att ombord teckna ett
kors på ett papper, som de ej förstodo, voro de förvandlade till »fria»,
på fem år värfvade arbetare. Deras lott blef efter detta knappt
drägligare, och om man besinnar, att bortröfvandet af en enda man kanske
kostat lifvet på ett tjog menskliga varelser, skall man med förtrytelse
fördöma detta sätt att under maskerad form fortsätta den med rätta
så förhatliga slafhandeln.
Dahomes makt var grundad på en för afrikanska förhållanden
beundransvärdt organiserad armé. Denna bestod af yrkeskrigare, hvilka
bildade arméns kärna, samt dessutom af tillfälliga uppbåd och de
kontingenter, som konungens befallningshafvande på skilda orter voro
tvungna att underhålla. Konungens lifgarde utgjordes af till strid
uppfostrade qvinnor, i Europa kända under benämningen amazoner.
De voro särskildt utsedda att bilda konungens lifvakt; såsom sådana
åtnjöto de stora förmåner, men voro äfven underkastade den strängaste
disciplin. De tillhörde konungen för lifvet och bevakades strängt, och
om någon amazon glömde den trohet hon svurit konungen, afiifvades
hon utan förbarmande. Men i gengäld voro de alltid bäst besoldade,
fingo den största delen af krigsbytet samt fruktades och vördades
öfver allt i landet. Deras mod liksom deras grymhet öfvergick
betydligt männens. I striden oförfärade, ryggade de ej tillbaka för någon
fara. En bland dem utförd krigslek bestod i att under ett låtsädt
anfall, utan att hejda loppet, passera genom en häck af eactus. Om
man besinnar att taggarne på dessa cactus ofta mäta en tum i längd,
inser man att det fordras ovanlig disciplin och förakt för smärtan att
kunna föra en tropp igenom en sådan häck. De manliga trupperna,
äfven de goda, voro likväl ej så väl beväpnade som amazonerna,
hvil-kas utrustning bestod af ett krokigt svärd och en flintlåsbössa, som
1892 utbyttes mot ett bakladdningsgevär. Midjan och bröstet
betäcktes af ett skinnplagg, som snördes likt våra snörlif, ofvanpå detta
bars pationväskan af läder, och hufvudet täcktes af en liten mössa.
Männnens utrustning var i de flesta fall enklare och mindre
likformig. Sablar, bössor, spjut voro ojämnt fördelade, ehuru de bättre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
