Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningen med detta offer att enligt vissa formler och ceremonier utöfva
trolleri, antingen för att skydda eig själf, eller för att skada andra.
Den offrande personen, som är den fetischkunnige, och hvilken
europeer kalla fetischprest, är t. o. m. i negrernas ögon blott en trollkarl.
Fetisehmnnnen är fruktad, men äfven föraktad och afskydd.
Detsamma är förhållandet med fetischkvinnorna, hvilka bilda en klass af
spåkvinnor och trollkäringar, som tillverka gifter, säija kärleksdrycker
och bota sjukdomar.
Negrerna inbilla sig, att vissa föremål äro särskildt skadliga för
vissa individer, men att andra ega ett välgörande inflytande på deras
öde. Fetisehmannen rådfrågas därför regelbundet af negern, på det
att han måtte veta hvad som för honom är en god fetisch och hvad
som är en farlig. Enligt hans råd väljer då negern en viss fetisch,
som tjenar som hans amulett. Ibland är det ett djur, som han
för att undgå stora olyckor ej bör äta eller döda; ibland är det åter
ett halmstrå, som bör bäras om armen eller inflätadt i håret. Det
finnes intet föremål, hur obetydligt det än må vara, som ej kan bli
föremål för fetisch.
Öfver dessa vidskepliga konster höjer sig den egentliga
andedyrkan. Men utom andarne personifieras naturkrafterna såsom åskan,
vinden, värmen, kärleken. Dessa gudomligheter framställas under
form af barbariska lerfigurer, vanligtvis hvitmålade, och hvilka ställas
upp utanför husdörrarne Bamt i gatukorsningar. De öfvertiickas ofta
med ett litet halmtak för att skyddas mot regn. Åt åskans gud offras
getter, hvilka dödas med en därtill särskildt afsedd knif; hufvudet,
genitalia och innanmätet gifvas åt guden; köttet däremot förtäres af
de offrande personerna. Kärleksguden uppträder här under den mest
afskyvärda skapnad, och åt honom offra kvinnorna palmolja för att
blifva fruktsamma. Somliga af dessa afgudabilder äro mycket stora
och kunna uppnå en höjd af 2 meter; de äro vidunderliga monster,
som knappt ega någon antydan af mensklig skepnad.
Men de mera reflekterande negrerna tro dock, att öfver alla
fe-tischer och naturgudar finnes en högre och mäktigare gud, hvilken de
benämna mawu. Att vända sig till honom i våra jordiska affärer
anse de ej löna mödan, ty mawu är för stor för att syssla med
småsaker, och dessutom står han ej att vinna medelst offer och
trollkonster. Han gör således blott hvad han vill och anser nödvändigt och
han länkar på afstånd menniskornas öden. Han är i själfva verket
ödet, sådant det ter sig för de orientaliska folken. Det står ej att
ändra eller att blidka i fråga om lifvets viktigare tilldragelser, och
därför håller sig negern till de lägre gudomligheterna, hvilka såsom
varande naturkrafter, kunna ingripa i lifvets små enskildheter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
