Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
merendels halffulla af askan från den ruängd af rökstickor, som offras
och däri brännas.»
Så gammal som från Chau dynastiens dagar, d. v. s. från tiden
mellan 1122 och 249 f. Kr., kan kärlet näppeligen vara. En sådan
antikvitet skulle man med all säkerhet ej hafva släppt ut från Kina,
där verkliga antikviteter stå i högt, nästan vidskepligt värde, utan att
därför fordrats ett öfvermåttan högt pris. Skrifttecknens form är intet
bevis, ty den är helt enkelt den ännu i dag brukliga, och ordalydelsen
gifver, om man öfversätter inskriften, ett helt annat datum. Jag har
för några år sedan, då några kineser voro här för att studera vår
industri och vår handel, passat på och fått inskriften tydd. Inskriften
med de smärre tecknen säger, att en viss Quen- Yiou-Mo-Tan »för
mottagna välgemingar skänker (detta kärl), med vördnad, i nionde
månaden af 26:te året af (regeringsperioden) Tao-Kouang». Kejsar
Tao-Kouang tillträdde regeringen, eller som det i Kina heter: »mottog af
himlen och den i evigt kretslopp gående naturen styrelsen öfyer
världen» år 1821 och dog 1850. I sin proklamation vid regeringstillträdet
säger han: »Låt nästa år bli det första af Tao-Kouangv. — 9:de
månaden af 26:te året af Tao-Kouang blir alltså oktober 1847. Grytan
var alltså, förutsatt att det är den rätta, alldeles spritt ny då Liljewalch
fick henne, men kineserna ha af ålder experimenterat med att »göra
gammalt», och det var naturligtvis ingen svårighet för dem att få den
med språket obekante att tro på föremålets höga ålder. Den med
stora tecken framställda inskriften: Tsié Sian Yun Zsié, öfversattes af
kinesen med: »Mille bonheurs se réunissent comme les nuages».
Jag återgifver helst den kinesiskt dunkla satsen med öfversättarens
egna ord.
Identifieringen af detta kärl med det Liljewalchska är, som sagdt,
naturligtvis osäker, så länge jag ej kunnat följa dess historia längre
tillbaka, än till datum för dess införlifvande med museet, men
dels träffar Liljewalchs beskrifning fullkomligt in på detta kärl, äfven
däruti att örat är lösslaget (nu äro dock båda öronen lösa), dels torde
det knappast vara sannolikt att mera än ett sådant stort och tungt
järnkärl transporterats hit till Stockholm vid den tiden. Det var helt
andra slags kineserier man i allmänhet brukade hemföra. Det vore
i hög grad önskligt att erhålla närmare upplysningar om de
Liljewalchska samlingarnas öden. — Jag har utförligare sysselsatt mig med
den klenast representerade afdelningen, just för att visa, att till och
med den kan uppvisa saker af intresse och för att om möjligt verka
för dess ökande.
Innan jag lemnar Kina-afdelningen vill jag fästa
uppmärksamheten på tvenne utmärkt väl snidade elefantbetar i form af bambu,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
