Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förhållandena. Men Sfven européen skulle känna sig föga tilltalad af
en längre vistelse i ett japanskt hus under japanska lefnadsförhållanden.
Ty där saknas allt hvad vi förstå med komfort; väggarne äro af papper,
uppspändt i träramar, och under den kalla vintern har man intet annat
medel att skydda sig för kylan än att taga heta bad, hvilka japanerna
begagna flere gånger om dagen. Och då kosthållet oföränderligen består
af grönt te, sniglar och rå fisk med ris, kan man ej undra på, att
främlingen från Europa har svårt att lämpa sig efter landets seder. För
öfrigt äro japanerna världens mest artiga folk; de tilltala de besökande
i det mest blomstrande och svulstiga språk, som européen har svårt att
fatta; så t. ex. lydde en japanskas afskedshelsning till fröken Næss
på följande sätt: »Nippons gråtande dotter böjer som pilen sitt hufvud
mot öster, emedan solen försvinner».
Men om de japanska hemmen sakna bekvämligheter ocb prydnader,
så utmärkas de i stället af den ytterligaste renlighet. Något mera blankt
och poleradt än dessa små hus kan man knappast tänka sig, och ingen
får beträda deras inre med skodon på fötterna. Den japanska seden att
alltid lemna fotbeklädnaden utanför ledde till ett lustigt misstag vid en
järnvägsinvigning. Då deltagarne skulle stiga in i kupéerna, ställde de
af gammal vana sina skor på perrongen och blefvo högst öfverraskade
att vid framkomsten icke återfinna dem.
Flere andra drag ur Japans folklif skildrades af föredragarinnan,
för hvilken det egendomliga landet förefallit som en »dockvärld, bebodd
af en mängd små underliga varelser med en kultur, äldre och mera
raffinerad än vår».
Därefter lemnades ordet åt jägmästaren Elis Nilsson, hvilken
redogjorde för sin resa med hvalfångaren »Eclipse» från Dundee, hvilken
resa företagits för att söka inhemta underrättelser om de saknade
polar-fararna Björling och Kallstenius. Hr Nilsson hade kommit i tillfälle att
göra en kort landstigning på Carey-ön, där man redan förlidet år funnit
de sista underrättelserna om de båda forskningsresandena, men däremot
hade det ej lyckats honom att komma till Ellesmere land, hvaremot han
sökt inhämta underrättelser från eskimåerna såväl vid Kap York som.
på Baffins land, men ingenstädes visste man det ringaste om den
saknade expeditionen, hvars förolyckande alltså kan antagas vara gifvet.
Vid sammankomsten tillkännagafs slutligen, att ansökning för
erhållande af sällskapets Vegastipendium för resor i mindre kända länder
borde vara inlemnad före den 1 nästkommande mars.
Sammankomsten den 15 februari 1895.
Ordförande: d:r Hj. Stolpe.
Ordföranden meddelade att program för den blifvande internationella
geografiska kongressen i London funnes tillgängligt för sällskapets
ledamöter samt lemnade därpå ordet åt öfveringeniör S. A. Andrée, som
framlade förslag till en polarfärd medelst balong, för hvilket hänvisas till
den ofvan, sid. 55—70, tryckta uppsatsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
