Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Notiser.
Ett nytt etnografiskt museum i Wien. Den 10 augusti 1889
invigdes högtidligen »K. K. Natnrhistorisches Hofmuseum» i den ena af
de då fullbordade kolossala, palatslika museibyggnader, hvilka, liksom
sä många andra offentliga byggnader i Wien, uppförts på platsen for
och för inkomsten af de slopade inre befästningarna. Som namnet
antyder, innesluter detta museum hufvudsakligen de naturhistoriska
samlingarna, men äfven de etnografiska och de arkeologiska hafva, åtminstone
tills vidare, där funnit plats.
Den redan förut, medan museet var inrymdt i den gamla
kejserliga borgen, betydliga och värdefulla etnografiska afdelningen, framträdde
efter uppställningen i de nya, kanske allt för praktfulla lokalerna, i en
rikedom och mångsidighet, som visade att man här hade för sig ett
museum af första rangen1, och under de sedan dess förflutna fem åren
lär museets material hafva mer än fördubblats. Det har en gediget
bildad vetenskaplig stab, som på ett sätt, som endast en sådan kan det,
utför de specielt för ett etnografiskt museum så maktpåliggende och
fordrande inventariearbetena med dit hörande kritiska utredningar af
föremålens härkomst samt i öfrigt vårdar museets intressen; det är
vetenskapligt och systematiskt ordnadt; det är utrustadt med medel till
den snabba förkofran, som är nödvändig för att ett etnografiskt museum
skall hinna kraftigt utveckla sig, innan naturfolken och alstren af deras
kultur gått under och försvunnit i kampen med den moderna
civilisationen, och det har slutligen, tack vare dessa gynnsamma förhållanden,
i hög grad vunnit allmänhetens sympatier, hvilka yttra sig i talrika och
storartade gåfvor, genom hvilka museet kanske ännu mera riktas än
genom inköpen. Wiener-museet intager med ett ord den ställning, som
hvarje etnografiskt museum med allvarliga tendenser bör intaga, och det
har en i hög grad löftesrik framtid.
Så mycket mera öfverraskande är det då att erfara, att ett nytt
museum är på väg att uppstå i den gamla kejsarstaden. Anledningen
därtill äro de utomordentligt rika Bamlingar af alla slag, som tronföljaren,
ärkehertig Frans Ferdinand hemfört från sin resa kring jorden under
åren 1892 och 1893.
För att gifva ett begrepp om utsträckningen af det område, inom
hvilket samlandet egt rum, torde en sammanträngd öfversikt af själfva
resan vara mest upplysande,
Afresan skedde med rammkryssaren »Kaiserin Elisabeth» den 15
dec. 1892 från Triest, och färden ställdes via Port Said och Aden till
1 I en af museets dåvarande intendent, Ford. von Hochstetter, mig tillställd
utförlig handskrifven promemoria rörande museets ställning, daterad den 7 april 1883,
uppgifves etnografiska afdelningens materialrikedom till omkring 20,000 föremål.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
