Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och i många afseenden liknande tarahumarema. Under regnperioden
äro de flitiga gnldsandsvaekare i bäckdalarne. Vi berörde endast som
hastigast deras område på vår väg söderut och togo blott några
fotografier och antropologiska mått. Någon vetenskaplig undersökning af
denna lilla stam har ännu aldrig företagits.
Tarahumare-indianernas område sträcker sig från 25’ 2° till 29°
n. br., från Temosachic i norr till Barranca de Uyapa å gränsen till
Durango i söder. I öster och vester utgöra numera högslätterna
gränsen, men i äldre tider bebodde dessa indianer äfven flere byar på
Sierra Madres lägre utlöpare i nordost. Med undantag af omkring
2,000 tepehuan-indianer och tubarernas nu nästan utdöda stam, hvilka
senare raser lefva endast i sydvestra hörnet af Chihuahua, träffas inga
andra indianfolk inom detta enorma område. Tarahumarerna
uppskattas till 20 å 30,000 individer, men till följd af deras sed att
ombyta vistelseort under olika årstider, äro de icke lätt räknade, och
mexikanska regeringen har aldrig besvärat sig med att taga reda på
deras verkliga antal. Med undantag af ett par korta skildringar
genom jesuitfäderna for 2 å 300 år sedan, har intet meddelats om
tara-humarernas stam. Till och med deras närmaste grannar, mexikanerna,
veta i regeln förvånande litet om detta intressanta folkslags seder
och bruk.
Bergscenerierna i tarahumare-landet äro ännu mera storslagna än i
apache-landet i norr; de skogbeklädda bergskedjorna resa sig närmare
Durango ända till 3,000 meters höjd, och floddalarne, hvilka här
benämnas barrancas, genomskära hela landskapen och bilda ändlöst långa,
skenbart nästan lodräta, gapande afgrunder, i all sin vilda ödslighet
af öfverväldigande majestät. De äro ofta flere hundra meter djupa
och å långa sträckor otillgängliga för menniskofot. Vid utforskandet
af dylika barrancas lämnade vi ofta last- och äfven riddjuren kvar på
platåerna ofvanför. Om Barranca de Urique, som jag passerade för
två år sedan, berättar Ribas i sin »Historia de los Triumphos de
Nue8tra Santa Fé» etc., att jesuiterna först fullkomligt uppgåfvo
tanken på att nedstiga i denna den djupaste af floddalarne här, emedan
indianerna försäkrade dem, att endast fåglarne kände dess djup. Det
var också ett ganska ansträngande arbete att tillryggalägga detta
vägstycke på omkring 1,800 meter, från de furuklädda bergtopparne till
pelarkaktéernas bestånd vid flodens strand.
Tarahumarema, som otvifvelaktigt äro den primitivaste
indianstammen i Mexiko, ha af Bandelier erhållit benämningen
»Amerikanska kontinentens grottmenniskor», och detta af giltiga skäl, alldenstund
ingen annnn ras i Amerika, om ens någonstädes på jordens yta,
numera räknar ett så stort antal individer, hvilka allmänt begagna grot-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
