- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 15 (1895) /
281

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hjordar beta nu ofta på indianernas basta odlingsmark. Därtill
kommer att dessa senare af naturen äro ganska tröga och föga bekymra
sig om morgondagen. En betydlig del af skörden användes dessutom
för bryggande af majsmjöd, och en stor del af tiden ödes bort med
religiösa danser, ceremonier och böner. Under den andra hälften af
året äro de så godt som helt och hållet hänvisade till den här
ganska styfmoderligt utrustade naturens egna produkter. Ett antal föga
väTderika rötter, blad af diverse örter, hvilka ofta malas sönder på
kvarastenarne och blandas med deras majsrätter — de rostade fröna
af pinönen (Pinus cembroides) samt frön af Chenopodium och flera
gräsarter begagnas då såsom födoämnen. Äfven askträdens löf och
såväl hanhängena som de unga löfven af ekar höra till deras rätter.
Af mycket stor vikt såsom födoämne äro de väldiga, köttiga bladen af
agaverna, hvilka rostas på upphettade stenar i öfvertäckta gropar i
marken, samt de söta, läckra frukterna af de stora pelarkakteerna, såsom
Ce-reus Pithaya och C. gigantea m. fl. former, som tillhöra växtvärldens
största under. Ett stort antal växter begagnas såsom läkedomsörter,
stundom med yppersta resultat. De ega namn på en förvånansvärd
mängd af växtformer, och Sierra Madres indianfolk känna sitt
hemlands växter ojämförligt mycket bättre än Europas bildade klasser i
regeln känna sina. Tarahumaren lemnar aldrig sitt hem utan båge
och pil och förföljer villebrådet med otrolig ihärdighet. Han
uppsätter sinnrika snaror och giller och dödar äfven fisk i ström marne
medelst giftiga växter. Han äter nästan allt hvad som lefver och
rör sig, till och med de feta stinkdjuren, råttor och möss, ormar, de
stora trädödlorna (iguanas), grodor, fiskyngel, gräshoppor, flere slags
larver, bland annat trollsländornas vattenlarver.

Tarahumarerna äro välbyggda och starka. De äro af medelhöjd,
men mycket högvuxna individer påträffas äfven rätt ofta ibland dem;
kvinnorna äro tämligen små och vanligtvis korpulenta. Hudfärgen
är som oftast mörkbrun, men till följd af ingrodt sot och dam
förefalla de ofta nästan så svarta som negrer. Mörkast äro invånarne i
de höga bergstrakterna, medan deremot tarahumarerna å de vestra
bergs-aluttningarne mot Sinaloa och i de djupa floddalames heta klimat äro
ljusare till färgen, liksom de äro mera småväxta och spensliga. Tyvärr
är jag icke i stånd att här meddela resultaten af de antropologiska
mätningar, som blefvo företagna bland denna stam. I en barranca
vid Fuerte-floden lefde för några år sedan ett 30-tal tarahumarer, som
voro fullkomliga albinos. Smittkoppor sopade bort dem allesammans
med’ undantag af en gammal kvinna, som jag efter åtskilliga mödor
och besvär lyckades spåra upp och äfven besökte i hennes grotta vid
toppen af ett 900 m. högt berg nära Morelos. Hon lefde där till-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:47:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1895/0295.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free