Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Därefter kommer Afrika, som fått sitt forna område af tre rum
ökadt till sju. Ordningsföljden är: busehmän, sydliga bantu-folk,
kongo-folk, senegambier, guineanegrer, folk vid öfre Nilen, bedjafolk,
tuareger och berber från kusttrakterna.
Vid inträdet i den därpå följande asiatiska afdelningen finner man
först en liten samling asiatiska fornsaker och därefter följa samojeder
och öfriga sibiriska folk. Att omedelbart från dessa öfvergå till de
malajiska öarna, är visserligen ej den lyckligaste ordningsföljden, men har
förmodligen varit nödvändigt med hänsyn till lokalens beskaffenhet.
Genom Filippinerna, Moluckerna, Selébes, Börneo och Bali kommer man
till Java och, efter att ha gått upp i den tredje våningen, till Sumätra,
Nias, Nikobarerna och Andamanerna.
Därefter följer i sex rum Kina, som tillsvidare står oförändradt och
(likaledes i sex rum) Japan, hvars uppställning just nu i dagarna
påbörjats. Då uppställningen af den präktiga japanska samlingen slutat,
kommer i de därefter följande nya rummen ordningen till Indien, Siarn
och det öfriga bortre Indien, Persien, Arabien och Turkiet.
Hela museet omfattar ej mindre än 52 rum, förntom arbetsrum och
öfriga lokaler.
Sedan den nu omnämnda uppställningen af Japan och Indien etc.
är afslutad, hvilket ej torde dröja länge, ämnar man öfvergå till en ny
systematisering af eskimåernas, en del af Nordamerikas och Kinas
områden, och därmed är hela det storartade verket fullbordadt. Utan
tvif-vel blifver det danska museet då ett af de bäst ordnade i Euro’pa och
återvinner därigenom den rang af mönstermuseum, som det en gång hade,
men genom ett långvarigt stillastående var på väg att förlora.
Det gäller om etnografiska museer i högre grad, än om andra, att
anordningarna oupphörligt måste förändras. Dels kräfver tillförseln af
nytt material ständiga jämkningar, dels öppnas på detta nybrutna fält
nästan dagligen nya synvidder, hvilka återverka på detaljanordningama
i ett museum. Genom denna rörlighet i anordningarna vidmakthållas
också allmänhetens intresse för museet. Man kan vara viss om, att ett
museum, som får stå som petrificeradt, utan att en lefvande anda röjer
sig däruti, snart förlorar allmänhetens gunst, och i samma mån som
museets bildande betydelse därmed sjunker, minskas också statsmakternas
benägenhet att tillgodose museets ekonomiska kraf.
Det danska museet har genom sin rastlösa och insiktsfullt ledda
verksamhet lyckligen nndgått båda dessa faror, därom vittna såväl den
höga siffran af årliga besökande (nära 40,000), som det mycket rikliga
statsanslag det. erhållit endast för att möjliggöra omordnandet.
Hj. Stolpe.
Åktenskapskontrakt pi träskifvor, ett beriktigande. I det nyss ut
komna sluthäftet af Ymer för 1894 nämnes sid. 228 i referatet af mitt
den 16 mars 1894 hållna föredrag om bildskrift hos negrito-folk på
Malåka »ett slags åktenskapskontrakt från Afrika, d. v. s. träskifvor, på
hvilka genom vissa tecken var angifvet, hvilka gåfvor — — — en man
hade att gifva sin svärfader» etc. Några sådana i trä skurna
åktenskapskontrakt äro dock icke kända från något folk i Afrika. De i före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
