Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
områden blir därigenom naturligtvis mycket haltande; innan
gotlän-dingame uppnått den för riket i öfrigt gällande värnpligtsåldern bör
naturligtvis deras längd väsentligt ökats. — Numerären inom de olika
områdena vexlar mellan 2,099 och 10,859, i medeltal nära 8,000.
Har man att göra med hvarandra närstående grupper af ett
an-tropologiskt material, så är det aritmetiska medeltalet, som ju alltid
är en mycket artificiel storhet, en allt för ensidig, allt för litet talande
synpunkt för att därpå kunna grunda en noggrannare jämförelse.
Man uppdelar hellre hvarje grupp efter en gemensam skala och
undersöker huru många °0 af gruppen, som öfver- och understiga vissa
mått. Inom antropologien räknas vanligen de som hålla en längd af
1,70 och däröfver för stora, de som understiga 1,62 för små;
mellanliggande mått tillhöra de medelstora. Enligt denna skala finna vi att
nära halfva antalet (19,6 %) af Sveriges 21-åringar äro stora, endast
en tiondedel (10,4 %) äro små.1
I tab. 2 äro samtliga inskrifningsområden ordnade efter deras
större och mindre procenttal storväxte. De första två grupperna,
omfattande 13 områden, ega högre procenttal storväxte än Sverige i sin
helhet, de två senare, omfattande 17 områden, ega ett lägre tal. I
nästföljande kolumn återfinnas procenttalen af småväxta, i näst sista
procenttalen af dem som mäta minst 1,8o; vissa tyska antropologer
gifva dessa benämningen »ubergrosse»; i sista kolumnen åter finna
vi de »undermålige», dem som för bristande kroppslängd blifvit
kasserade. Ordningsföljden mellan de olika inskrifningsområdena,
hvar-uti ensamt tagits hänsyn till antalet stora, gör icke anspråk på att
vara en fullt korrekt måttstock på de respektive invånarnes fysiska
utveckling. Hade jag låtit värdena i en annan kolumn bestämma
ordningen, så hade resultatet blifvit något olika. I vissa afseenden
finna vi dock en mycket god öfverensslämmelse mellan de olika
kolumnerna, siffrorna peka åt samma håll och bekräfta hvarandras
riktighet. De 5 områden, som jag sammanfört till gruppen A, äro i alla
afseenden de gynnsammast utrustade; vare sig man fäster
hufvud-vigten vid en stor kontingent ofvan frekvensmaximum 1,7o, eller ett
ringa antal småväxta »under > 1,6 2, både med afseende på antalet
1 Detta visar att den efter förhållandena i södra och mellersta Europa
uppförda antropologiskn skalan icke passar för våra förhållanden. Bättre vore för oss,
synes mig, att räkna medelstora från och med 1,6« till och med 1,74, stora 1,7«
och däröfver, små 1,6a och därunder. Dessa kategorier omfatta i Sverige resp.
52,o % medelstora, 20,a % stora och 26,c % små. Användandet af en dylik
beräkningsgrund förändrar emellertid icke resultaten af min undersökning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
