Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
höfdingar hade vant sig, fingo de så småniDgom smak på detta slags
föda, och många af dem förvärfvade otvifvelaktigt därigenom ett
begär, som växte mer och mer, och som lämpligast skulle kunna
jämföras med en drinkares begär efter spirituosa.
Häraf hafva flere dragit den slutsatsen, att åtrån efter
mennisko-kött skulle varit ett medfödt okufligt begär, men från verkställda
efterforskningar är jag mycket mera böjd för att antaga, att åtrån efter
menniskokött så småningom uppstått af vana därvid, och att denna
åtrå, såsom nämnts, slutligen vunnit fullkomligt herravälde öfver dess
utöfvare och trängt alla andra känslor i bakgrunden. Detta är så
mycket mera troligt, som på vissa ställen inom ögruppen
mennisko-ätandet aldrig hade existerat och därvarande höfdingar och förnäme
män ej blott saknade lust för att deltaga uti förtärande af
menniskokött, utan afskydde det såsom någonting vidrigt.
1 de landsändar däremot, där kannibalismen var erkänd,
behöf-des ej synnerligen stora anledningar för anställande af menniskoslakt
med ty åtföljande kalas på de slagnes kroppar.
Sällan kunde en framstående höfding företaga någonting af vikt,
utan att det föregicks eller åtföljdes af en dylik fest. Då han t. ex.
stod i beredskap att bygga sig en ny kanot, slogs alltid en man
ihjäl, koktes och uppåts för att inviga ett så viktigt värf, och för
hvarje ny planka, som infogades, åts ånyo en.
Då kanoten väl var färdig, anställdes ett mindre blodbad å
underlydande eller fiender, för att liken måtte tjenstgöra såsom
underlag, då farkosten sköts af stapeln, och såsom vanligt uppåtos kropparne
därefter. Sedan ceremonien att skjuta kanoten af stapeln försiggått,
fordrades ytterligare blodsutgjutelse, alldenstund däcket måste spolas
med blod för att tillförsäkra egaren lycka och framgång i hans krigiska
bedrifter.
Individer, som på ett eller annat sätt gjort sig förhatlige för
höfdingarne, blefvo liksom antecknade på svarta taflan och voro de
förste, som kommo i benägen och välvillig åtanke, då frågan blef att
af en eller annan orsak anställa menniskoslakt.
Hela byar, som kommit i misskredit hos en stor höfding, kunde
af honom utses såsom syndaoffer, då menniskokött måste anskaffas
»en gros».
Såsom exempel härpå vill jag berätta en händelse, jag hörde
relateras. För omkring 50 år sedan var Vakambua höfding i Mbau
och hade i sitt sinne bestämt, att invånarne i byn Tavua skulle vid
lämpligt tillfälle kokas och ätas, på grund af att de förtörnat honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
