Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag skall nu närmare söka redogöra för huru det tillgick vid
dessa kannibalfesler.
För den händelse det blef fråga om att uppäta en viss man, och
denne ännu ej blifvit dödad, t. ex. en krigsfånge eller ett för
ändamålet speciellt utsedt offer bland byns egen befolkning, så blef första
omsorgen att slå ihjäl honom. Antingen fick han ett dråpslag från
en klubba eller användas följande praktiska och effektiva metod. På
lämpligt ställe i byn fanns alltid en stor flat sten upprest, liknande
våra enkla fyrkantiga grafvårdar. Då tiden för afrättningen var inne,
greps offret af tvenne män, hvardera fattande med ena handen om
armen och med den andra om benet och rusande, med den olyckliges
hufvud såsom ett slags stenbräcka, i vild fart fram emot den antydda
stenen, mot hvilken vid sammanstötningen hufvudskålen och hjärnan
krossades, så att döden vanligen ögonblickligen följde.
Sedan uppskars kroppen med ett slags knif, bestående af en skarp
träbit, vanligen bambu.
Inelfvorna uttogos, och i den kavitet, som sålunda uppkommit,
inlades glödheta stenar för att underlätta den stundande
koknings-eller stekningsprocessen. Hufvudet afskars vanligen och bortkastades,
då det ej ansågs värdefullt såsom föda betraktadt, och lemmarne
sönderskuros sedan led för led. Det hela sammanbands därefter och
omlindades med ett visst slags blad samt placerades uti en på byns
torg eller annan bemärkt plats befintlig stor kittel, hvilken enkom
användes för detta ändamål. Bokola, hvarmed menas »menniskokött
som blifvit dömdt att uppätas», är mycket hårdsmält föda, och alla,
som deltogo uti kannibalfester — äfven individer med den allra
starkaste fysik —, blefvo efter ceremonien lidande af dålig
matsmältning i flere dagar.
För att emellertid så mycket som möjligt neutralisera denna
dåliga inverkan på systemet, förtärdes alltid vissa grönsaker samtidigt
med bokola, och dessa utgjordes af de blad, som omvirades kroppen,
då den kastades i kitteln för kokning, ett förhållande, som ej är utan
sitt etnologiska intresse.
De blad, som på så sätt användes såsom »tilltugg», hemtades
från trenne olika slags växter, nämligen det träd, som på fidjispråket
kallas Malawathi (Trophis anthropophagorum), Tundano-trädet
(Boma-lanthus, pedicellatus) och Iforowdiwo-busken (Solanum
anthropophagorum). De tvenne förstnämnda äro träd, som växa vildt i flere delar
af ögruppen, då däremot den sista är en buskväxt, som af
infödin-garne för detta ändamål planterades i och omkring byarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
