- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 16 (1896) /
80

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skapligt hänseende än man förut kunnat ana. Den här lämnade
redogörelsen för de af de ryske forskarne vunna resultaten torde därför
ej vara ovälkommen för Ymers läsekrets; den är grundad på sagde
forskares ofvan citerade originalarbeten.

I Nordenskiölds skildring af Vegafärden1 finnas likaledes många
uppgifter om ifrågavarande öar och deras historia, så vidt de då voro
kända.

Redan 1710 meddelade kosacken Jakob Permjakof, att han sett
en stor ö midt för Kap Swätoi-Noss (»den heliga udden»), nordost om
Janaflodens delta. För att utröna denna uppgifts tillförlitlighet,
af-sundes, på guvernörens öfver Sibirien befallning, från Ustjansk i maj
1712 under ledning af kosacken Mkrkurij Wagin en expedition, i
hvilken äfven Pkrmjakof deltog. De uppnådde den stora ön och sågo
härifrån ännu en ö längre bort, hvilken de af brist på lifsmedel ej nu
kunde besöka, men till hvilken de under den kommande vintern
ämnade framtränga. Återkomna till fastlandet, misslyckades dock deras
provianteringsförsök, och Wagin, dennes son, Permjakof och ännu en
deltagare blefvo mördade af manskapet. Mördarne häktades senare
i Ustjansk, men lemnade vid förhöret i Jakutsk så motsägande
uppgifter om öarnes beskaffenhet, att Mcller 1758 ansåg sig böra uttala
tvifvelsmål om dessas tillvaro. Redan följande år eller möjligen ännu
ett år senare (1759 eller 1760) framträngde emellertid en jakut från
Ustjansk vid namn Eterikan till den stora ön, hvilken sedan länge
uppkallades efter honom, såsom »Eterikans (eller »Atrikans») ö». Så
skrifver Hedenström på sin karta 1823 »Ljachofs ö eller Eterikans ö»,
och Wrangel anför ännu 18* *41 den äldre benämningen.

Det är sålunda med orätt som öns (åter)upptäckande tiliskrifves
köpmannen Iwan Ljachof från Jakutsk, ehuru man genom dennes
resor erhöll fullständigare kännedom om densamma, hvaremot han
visserligen måste anses vara upptäckaren af de egentliga
Nysibiriska öarna.* Eterikan hade funnit ön rik på mammutben, men
tillgodogjorde sig denna upptäckt icke. Ljachof handlade med
elfenben, och som detta var bättre bibehållet, ju längre norrut man kom,
låg redan däruti en anledning att utsträcka insamlandet längre mot

1 A. E. Nordenskiöld, Vegas färd kring Asien och Europa. 1, s. 397—404;
2, s. 172, 205—210.

* Man har likvisst träffat en graf, som tyder därpå, att dessa öar varit
besökta långt förut, men någon kännedom om detta besök har man icke.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:47:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1896/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free