Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att Vegaexpeditionen kommit att landa på desamma. Nobdknskiöi.d
omnämner i skildringen af Vegafärden (l. sid. 399) att han, på grund
af ögruppens ovanligt stora intresse i naturvetenskapligt och
geografiskt hänseende, önskade »att åtminstone under ett par dagar få dels
till fots, dels i båt ströfva omkring härstädes». Hvarför detta
emellertid icke blef af, framgår af nedan lemnade utdrag ur nyss citerade
skildring.
»Sedan vi på eftermiddagen den 28 augusti (1878) fått i sikte
de vestligaste öama, Semenoffski och Stolbojow, blef hafvet så grundt,
alt vi på långa sträckor nödgades fara fram öfver 6 till 7 meters
vatten. En del mycket sönderfrätt is, eller snarare issörja, möttes
äfven, hvilken nödgade oss till tidsödande omvägar och hindrade Vega
att framgå med full fart. Djurlifvet var bland det fattigaste jag sett
under mina många resor i polarhafven. Endast en eller annan säl
syntes. Af fåglar sågos några tärnor och måsar samt till och med
långt ut på hafvet ett tämligen stort antal simsnäppor — den
asiatiska ishafskustens allmännaste fogelart åtminstone om hösten. . . .
Först den 30 augusti kommo vi utanför vestsidan af Ljachofs ö, vid
hvilken jag ämnat landstiga. Nordkusten och, såsom det dagen därpå
visade sig, äfven ostkusten var isfri, men de under de senare dagarne
rådande vindarne hade hopat en massa sönderfrätt is mot vestkusten.
Dessutom var hafvet här så grundt, att man redan på ett afstånd
af 15’ från land hade ett djup af endast 8 meter. Den mot öns
veslkust hopade isen bildade visserligen icke något synnerligt svårt
hinder för Vegas framfärd, men för den händelse man försökt
landstiga här, kunde den hafva blifvit obehaglig nog, när det gällt att
med båt eller ångslup tillryggalägga den betydliga sträckan mellan
fartyget och land, och den kunde till och med, i fall en häftig frost
inträffat, blifvit en boja, som för vintern fängslat oss vid detta ställe.
Äfven en plötsligt uppkommen storm kunde i detta grunda farvatten
blifva en verklig fara för det på en öppen redd förankrade fartyget.
Utsikten att under några dagar få ströfva omkring på ön syntes mig
icke uppväga faran att förfela expeditionens hufvudändamål. Jag
uppgaf därför för denna gång planen att landstiga. Kursen ställdes
söder ut mot det i Sibiriska ishafvets historia så illa beryktade sund,
som skiljer Ljachofs ö från fastlandet.»
Natten till den 31 augusti ångade Vega förbi Kap Swätoi-Noss,
och något vidare hinder mötte icke här för hennes minnesrika fard
mot öster.
Under De Longs sorgliga återtåg 1881, sedan »Jeanette» krossats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
