Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kådes från Kotelny för att meddela tunguserna, att hälften af
re-narne skulle stanna på Ljachof-ön, hade ty värr icke träffat dem,
•enär de brutit upp förr än beräknadt var, och på detta sätt blef d:r
Bukge utan det beräknade fortskaffningsmedlet under sommaren. Det
var nämligen icke att tänka på, att renarne skulle kunna återvända
från Kotelny, sedan de så nyligen passerat öfver isen, hvilket af brist
på foder under vägen för dem är mycket tröttande. Vid längre
uppehåll på isen få de såsom nödföda torkad fiskrom eller »jukkola».
D:r Bunge tillbragte följaktligen hela sommaren på
Ljachof-ön. Den 25 juni sågos de första blommorna (Saxifraga, Draba,
Ba-41unculus), och den 28 juni, då luftens temperatur i skuggan var 10° C
{en af de varmaste dagarne på hela sommaren), befanns temperaturen
i några små, grunda, V, fot djupa vattensamlingar, i hvilka ett rikt lif
af små krustaceer och maskar var rådande, variera mellan 15,3° och
16,8°, ehuru slammet på deras botten var fruset redan vid 2 tums
djup.
Den 26 juni anlände oförmodadt fyra jakuter från fastlandet, och d:r
Bukge lyckades förmå en af dem att med sex renar träda i hans tjenst.
Ljachof-ön är till det yttre ganska enformig; det finnes
endast fyra berggrupper, en (Chaptaghai) på midten, en (Kowrishka) vid
norra, en (Kihiljach) vid sydvestra och en (Titjka eller Aemi) vid
sydöstra udden. Allt det öfriga är kvartära bildningar. Men dessa
kvartärlager äro till sin beskaffenhet, såsom vi i det följande skola finna,
ytterst intressanta, såsom innehållande de mammuttänder och andra
benlemningar, för hvilka ön blifvit så berömd. Dessa förekomma i
naturliga profiler vid kusten, hvilka till stor del bestå af frusen jord och is;
oär denna smälter eller undergräfves, störta partier ned på stranden,
ur hvilka benen ursköljas och råka i hafvet. Vid ihållande vestlig
vind är vattenståndet högst, kusten undergräfves då och massor af
ben komma i hafvet. Vid ihållande ostlig blåst blir vattenståndet
däremot så lågt, att den grunda hafsbottnen närmast kusten torrlägges,
och där erhålla elfenbenssamlarne (promyschlenniks) sina bästa skördar.
Äfven flodmynningarna lemna goda skördar för zoologen, enär floderna
urskölja en mängd ben ur de af dem genomskurna kvartärlagren.
Sommaren 1886 var utmärkt genom ofta inträffande snöfall,
dimma och stormar, i synnerhet var dimman besvärlig. Isen omgaf
ön hela tiden, och först den 8 oktober syntes öppet vatten långt bort
i vester, medan hafvet i öfrigt var isbetäckt. Men såsom
promyschlenniks berättade, händer det dock någon sommar, att man någon
gång mellan ön och Kap Swätoi-Noss icke ser ett enda isstycke. Ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
