Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sällskapets förhandlingar.
Sammankomsten den 20 mars 1896.
Förhandlingarne leddes af vice ordföranden, professor P. G. Rosén.
Sekreteraren uppläste styrelsens berättelse öfver sällskapets verksamhet
under sistförflutna år (se sid. 106), hvarefter ordföranden meddelade, att
sedan senaste sammankomsten af styrelsen till ledamöter af sällskapet
invalts: hr C. V. Hartman, docenten B. Jönsson, fru H. Lindman,
bergmästaren C. H. Lundström, v. häradshöfdingen Hj. Rettig och d:r N. Åkesson.
Vidare anmäldes en från d:r G. Eisen ankommen tacksamhetsskrifvelse
med anledning af hans val till korresponderande ledamot.
1 öfverensstämmelse med styrelsens förslag beslöt sällskapet att till
hundrade årsdagen af änders Retzius’ födelse den 13 nästa oktober öfver
honom prägla en medalj i guld af 22:dra storleken.
Vid sammankomsten förelåg till utdelning häftet 1 af Ymer för 1896.
Docenten Axel Hambero höll därefter föredrag om glacierer med
särskild hänsyn till de at. honom närmare studerade inom Lule lappmark.
Föredraganden redogjorde först för de meteorologiska faktorer,
nederbörds-mängd och temperatur, hvilka reglera snögränsens läge. Ehuru begreppet
snögräns teoretiskt taget är enkelt nog, ställer det sig ofta synnerligen svårt
att i naturen noga bestämma dess läge, emedan äfven de topografiska
förhållandena hafva ett stort inflytande på densamma. Dock kan man alltid
vara viss om, att den teoretiska snögränsen är att söka ofvanför glacierernas
nedre ände. Snögränsen varierar under olika bredder och olika
fuktighets-tillgång i hög grad, från hafvets nivå i polartrakterna till flere tusen meter
öfver densamma vid ekvatorn. I det förra fallet bli landmassorna helt och
hållet nedisade, såsom fallet är inom syd polarområdet och en del af
nordostlandet på Spetsbergen. En andra inlandsistyp kan sägas vara rådande
på Grönland, där, antagligen på grund af de stora fjordarne, isen afledes
från själfva det yttre kustlandet, hvilket sålunda blir isfritt. En tredje typ
äro de norska bræerna, såsom Folgefonden, Justedalsbræen med ett stort
antal skilda, från ett centralområde utgående isströmmar. En helt annan
typ utgöra Alpernas glacierer, utaf hvilka i synnerhet de större bestå af
ofta omkring ett 10-tal ursprungligen i skilda dalar uppkommande
isströmmar, hvilka i sina nedre delar förenas till betydande glacierer, såsom
Gornergletschern, Unteraargletschern o. a.
I trakten af Sarjektjåkko i Lappland ligger snögränsen pä en höjd af
omkring 1,400 m. ö. h. Såsom karakteristiskt för de svenska glaciererna — för
så vidt man hittills känner dem — anfördes deras på grund af de
topografiska förhållandena jämförelsevis stora bredd, hvilken ofta Öfverträffar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
