Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och bakåt, så att hårfästets undre kant rundtom går fullkomligt rakt ocb
det hela bildar en kalott af tätt hopfiltadt, ej i lockar lagdt hår, som slå*
ende påminner om de små träbilder, som bruka vara fastbundna vid
kanotrelingarna inom Salomo-gruppen. En annan egenhet är den karakteristiska
ansiktstatueringen, bildad af ett rätlinigt, i triangulära fält indeladt
mönster, där linierna tyckas vara nästan lika djupt ingraverade i huden som
på Nya Zealand. Tatuering tyckes dock ej vara allmän å Buka,
åtminstone kan den ej skönjas på en tafla framställande elfva musicerande unga
män, hvar och en försedd med en pansflöjt af bambu. Dessa instrument,
som bildas af åtta till tio rör, alltid fördelade i två rader, kunna vara af
betydligt olika storlek, och isynnerhet ådrager sig ett kolossalt
bas-instrument af nära manshöjd och bildadt af tjocka bambustammar
uppmärksamheten. Man må ej tro att hvar och en af dessa musikanter blåser sin
egen behagliga melodi; nej, texten upplyser att de olika musikstyckena
formligen inöfvas och att de alltid hafva en melodi, om än rytmen har
försteget i dessa kompositioner. Beklagligen säges icke, om det blåses >
stämmor eller om det hela går unisont, endast i olika oktaver, allt efter
instrumentets storlek. Min undran i detta afseende kan synas egendomlig
för den, som ej känner oceanfolkens oväntadt stora musikaliska begåfning.
Jag vill därföre erinra om Påsköboarnes fyrstämmiga och enligt uppgift
stundom åttastämmiga sång, och själf har jag mer än en natt selat uppe ocb
hört på- den ändlösa körsången i de stora elliptiska församlingshusen på
södra Tahiti och försökt att i minnet inprägla de olika stämmorna. 1
Polynesiens körsång är ett falt för studier, som man må hoppas ej för
länge må ligga obrutet. I Papeete sjöng man redan 1884 körer ur »Den
sköna Helena» (!), och de gamla sångerna äro i utdöende.
Från Bougainville*ön (Salomo-öarna) visas en fingerad strid med pil ocb
båge, men af större intresse är en grupp af fem »förlofvade» unga män,
iklädda den för herrar fästmän egendomliga hufvudbonaden. Saken är den,
att då en ung man beslutar att gifta sig, eller rättare, då hans familj
beslutar att gifva honom en hustru, så börjar den unge mannen att låta
håret växa och då det är långt nog, omviras det på hjässan, så att
det bildar en cylindrisk tott, öfver hvilken trädes en egendomlig, af bambu
och hopsydda pandanusblad bildad ballongformig hufvudbonad. Utan denna
hufvudbonad får den unge mannen sedan ej visa sig för kvinnorna. Som
de unga männen för öfrigt ej alls nyttja några kläder, och således än
mindre hafva några fickor, bilda de nämnda hufvudbonaderna under
fästmans-tiden ett välkommet förvaringsrum för vederbörandes tobaksförråd och
to-bakspipa m. m. Förlofningen varar till dess håret vuxit så långt, att det
når ned till midjan eller än längre. Då föres bruden till honom, håret
kortskäres och hufvudbonaden bortkastas. — De afbildade ynglingarncs
gestalter äro välbildade, och isynnerhet en af dem utmärker sig genom
regelbundna, nästan vackra anletsdrag. Att typen på Salomo-öarna är betydligt
vackrare än på Nya Britannien, springer genast i ögonen.
1 jämförelse med den mer än enkla toiletten på nu nämnda ögrupper,
visa sig de individer, som afbildas från nordkusten af Nya Guinea, rent af
öfverlastade med klädespersedlar och prydnader. Männen hafva kring lifvet
ett flera hvarf viradt topasskynke, hvars ena ände framtill hänger ned som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
