- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 16 (1896) /
236

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ställa de långhufvade karaiberna såsom afart af de korthufvade
inkaperuanerna». »Dessa anmärkningar», säger vox Baer på ett annat
ställe i samma arbete, »hafva framför allt afseende på den stora
impuls, som Rktzius’ indelning af de menskliga kranieformerna efter
förhållandet mellan längd och bredd och efter käkarnes större eller
mindre framskjutande har gifvit till en mera bestämd uppfattning
af formolikheterna i hufvudskålens byggnad. Mig synes», yttrar han,
»att denna impuls kan och antagligen äfven skall göra epok i
studiet af folkstammarnes och folkens olikheter och därmed äfven i
uppfattningen af orsakerna till dem. Icke så som om jag trodde, att
dessa frukter redan i morgon skulle falla i vårt sköte eller skulle
skördas ens inom tidrymden af en menniskoålder. Jag har lefvat för
länge för att kunna hysa så glänsande förväntningar, men jag har
ock till fullo erfarit, att hvarje forskning först måste vinna en fast
mark för att komma till verklig fortkomst, liksom plantan först måste
skjuta sina rötter ned i jorden, för att kunna utveckla blommor och
frukter. Den vetenskapliga forskningen leder oss visserligen icke
fullt fram till de yttersta målen, hvilka vi blott småningom lära oss
att fatta eller åtminstone att sträfva efter, men om vi bestämdt rikta
vårt andliga öga mot de yttersta målen, låta de oss dock uppdaga
en mängd förhållanden, till hvilka vi icke skulle nått fram, om vi
icke lärt oss att söka efter de vetenskapliga slutpunkterna, alldeles som
när den sjöfarande först då kan orientera sig bland öarna, när han
rätt vet att söka sin nordpol, hvilken han dock aldrig skall finna» ...
»Menniskan bär inom sig ett behof att spörja efter tingens orsak;
de yttersta orsakerna har hon ännu aldrig funnit, men under det att
hon allvarligt söker efter dem, öppna sig för henne på tusen olika
vägar utsikter till framgång. Om hon följer dessa vägar med allvar
och fasthet, så kommer hon visserligen, ledd från sitt egentliga mål,
detta föga närmare, men för henne öppna sig alltjämt nya,
vinstgif-vande områden, om hvilka hon förut icke hade någon aning, och
det egentliga målet står åtminstone mycket tydligare för hennes öga,
om hon ock knappast kan säga, att hon kommit det märkbart närmare.
Hvarje större vetenskaplig uppgift liknar en fästning, som man blott
långsamt medelst löpgrafvar kan närma sig. Vanligen tror man sig i
början kunna taga den genom öfverrumpling, men det visar sig snart,
att det blott är ett sken, bilden i vårt inre öga, icke verkligheten själf.
Men gräfver man med arbetets spade långsamt framåt, betäckt af
kritikens skanskorgar, så rycker man med tiden målet åtminstone närmare
och ser det bestämdare framför sig, under det att man samtidigt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:47:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1896/0245.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free