Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mellan Stallkärnstugan och Medstugan. Den östligaste hittills kända
punkten för denna sjö är Storberget vid Mörsil, där dess
strandmärken äro utbildade med en utomordentlig tydlighet vid en höjd af
c. 580 m. ö. h., och där de säkert bilda högsta issjögränsen. Vid
Hålland har höjden af Lithissjön kunnat noga bestämmas till 526,5 m.,
och vid Äre ligger detta vattens strandlinie med ali sannolikhet på
samma höjd. Afloppet för Lithissjön är omöjligt att med någon
säkerhet ange, förrän trakten mellan Äreskutan och Anjan blir bättre
känd, ty den möjligheten förefinnes alltid, att något här kvarliggande
r
landisparti dämt Annissjön och vid sin bortsmältning öppnat nå
got pass vid c. 530 m., som kunde fora vattenöfverskottet ned till
Kallissjön, till hvilken det med all sannolikhet kan antagas ha funnit
sin väg.
För förklaringen af Lithissjöns hela tillvaro fordras antagandet
af en proportionsvis rätt länge kvarliggande landisrest, eller från den
afsmältande landisen utskjutande istunga, som låtit trakten kring
Mörsil vara isfri, men som i Järpströmmens och södra Kallsjöns
dalgång nått en mäktighet af minst 200 m. eller tillräckligt att hålla
Lithissjöns vattenmassa 60 m. öfver Kallissjöns. Att en sådan
ismassa verkligen funnits torde vara otvifvelaktigt, ty under den korta
tid, som kunde egnas åt undersökning af trakterna norr och söder
om Bonäset, observerades följande. Ungefär 6 à 7 km. norr om
Kallsjöns utlopp upphöra nästan med ens de markerade strandlinier,
som finnas utmed sjöns öfriga delar. Möjligen och sannolikt finnas
väl äfven här strandmärken, bildade under kortare tid, men
kontrasten är alldeles påfallande och var mig länge oförklarlig.
Vidare finnes 3 km. söder om Bonäset, på en höjd af ett par hundra
meter öfver dalbottnen, på Äreskutans sluttningar en ganska
betydande vallformig, horisontal ändmorän — på afstånd iätt att taga
för en strandterrass — gående i NNV—SSO. Såvidt jag minns
fortsätter densamma åt såväl norr som söder. I Järpströmmens södra
del är det vestra partiet af dalen i sina lägre delar så godt som
alldeles blottadt på löst material. Detta kan möjligen bero pä
senare erosion, men möjligen också därpå, att en österifrån kommande
ismassa plöjt bort detsamma från dalens stötsida.
Om Kallissjön under detta stadium är ingenting att tillägga
ut-öfver hvad som under föregående stadium anförts.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
