Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kilometer från Centraljämtska issjöns östra gräns framgår den vid
c. 260 m. ö. h., medan densamma på dess vestra sida (vid Meraker)
endast når 201 m. Om man, ehuru observationsmaterialet ännu är
ganska bristfälligt, utgår från dessa tal, skulle af dem följa, att landet
höjt sig c. 60 m. mindre vid issjöns vestra gräns än några tiotal
kilometer från dess östra. Det kan vid första påseendet synas, som om
en dylik olikformig höjning skulle vara tillräcklig att omkasta de
resultat, till hvilka jag i denna uppsats kommit. En närmare analys
af förhållandena visar emellertid att så ingalunda är fallet. Då de
säkert kända data äro jämförelsevis få, blir dock en dylik analys
naturligen endast i sina hufvuddrag tillförlitlig. Åfståndet mellan de
nyssnämnda trakterna, där högsta hafsgränsen differer ar på c. 60 m.,
utgör 240 km. Då Kallissjöns utsträckning i samma riktning är
c. 100 km. och Näldissjöns (se nedan) c. 140, kan man såsom ett
medeltal antaga, att de trakter, som intogos af Centraljämtska issjöns
östra del, höjts sammanlagdt c. 30—35 m. mera, än de vid dess vestra
del belägna. Nu är det ej osannolikt, att denna höjning börjat redan
före och fortsatt äfven efter issjöns tillvaro, men äfven om man
antager, att hela nivåförändringen egt rum småningom under densamma,
så skulle ej mer än i rundt tal en sjundedel, eller c. 5 m., fallit
på hvart och ett af issjöns hufvudstadier. Under de första af dessa
blefve därför nivåförändringen knappast märkbar i själfva
strandmärkenas utdaning, ty inom t. ex. Ännissjöns område kan
vattenmassans förskjutning under sjöns tillvaro knappast förutsättas vara
mera än en eller ett par meter. De torrlagda strandlinierna, som
fått deltaga äfven i den följande olikformiga höjningen, böra däremot
ha en större lutning mot vester. Ehuru Kallissjöns vestra delar kunna
antagas ha existerat under en stor del af höjningen, kan dennas
olikformighet dock knappast ha gifvit sig tillkänna i strandbildningarnas
utdaning, ty utloppet var beläget ät vester, och det vatten, som
öster-ifrån försköts hit, höjde ej sjöns nivå, utan rann i dess ställe bort.
Annorlunda var förhållandet under Näldissjöns tid, ty då utloppet
kan antagas ha legat vid den nuvarande Storsjöns södra ände, kan
strandlinien vid denna sjö antagas ha förskjutits några meter uppåt
i de vestra fjälldalarne. I själfva verket synes det också förhålla sig
så, att kallsjölinien vesterut är ytterst skarp, men österut vida mindre
markerad, medan förhållandet är motsatt med näldlinien. — Af nu gjord
utredning framgår med full klarhet, dels att den olikformiga
landhöjningen kan antagas ha utöfvat ett visst inflytande på utdaningen
af strandmärkena utmed Centraljämtska issjön, hvilkens stånd dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
