Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att arbetet skall af värdig hand fullbordas. Ett arbete af detta slag är
af för stor vigt för att få nedläggas. Bahnson har träffat den rätta
medelvägen mellan den vetenskapliga detaljering och den öfverskådlighet
och enkelhet i framställning, som ett populärt arbete kräfver. Genom
sin allsidighet öfverträffar det Möllers och Peschels handböcker,
genom sin grundlighet och sin allvarliga pålitlighet Ratzels stora
kompilatoriska verk, och det vore väl förtjänt af att öfverflyttas på
något af de större kulturspråken, för att därigenom kunna sprida
sina gagnande verkningar i vidare kretsar. Det skall alltid bära
vittne om sin författares kärlek till sitt ämne, stora begåfning och
redliga arbete.
Samma prägel satte han äfven på sitt museiarbete, ja på allt
som han företog sig. Hans plats vid museet blifver svår att fylla.
Museet har emellertid genom honom fått en tradition, som i lång
tid måste lefva herskande och vägledande under dess kommande
utveckling. Bahnsons namn är för alltid fäst därvid, liksom det
genom hans bok fått ett hedersrum i den etnografiska litteraturen.
Till sin natur var Bahnsox en stilla och beherskad man. Hans
sinnes ädelhet röjde sig i hans tal, i hela hans väsende, det lyste i
hans mörka, vackra ögon. Bland kamraterna i skolan kallades han
»den harmonisk udviklede», och denna karakteristik bibehöll sin
giltighet under hela hans lif. I dagens strider tog han ingen del.
Han lefde i stilla tillbakadragenhet, blott för sin vetenskap och
för sin familj, maka och en minderårig dotter, som nu söija hans
bortgång.
De många minnesteckningarna öfver honom i den danska pressen
öfverensstämma i att beklaga den förlust den danska forskningen
lidit genom hans bortgång. Jag lånar ur en af dessa, den af hans
förman och vän Sophus Möller författade och jämte porträtt i
Illu-steret Tidende offentliggjorda, följande lika vackert uttryckta, som
sanna karakteristik.
»Man vil sige, at det er et smukt og fint Hoved, der ses paa
hosstaaende Portræt. Det bærer vel ogsaa Prægel af den alvorlige,
milde og sagtmodige Natur; men Billedet viser ikke det energiske
og søgende, det pligtopfyldende og lidet selviske, som fandtes hos
denne ædle og elskelige Personlighed.»
Vännerna skola älska och vörda hans minne, vetenskapen skall
högakta och bevara det.
Hjalmar Stolpe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
