Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
emot oss öppnade sig en bred och jämn dal, betäckt med ljus
grönska och frodig växtlighet, grönskande ängar, skuggrika träd och höga
palmer, tydligt aftecknade mot en molnfri himmel. Midt ibland
dessa gröna lundar se vi några hvila hus, några längre ned mot
stranden, andra högre upp på de närmaste kullarne eller »mesas»,
tydligen utkanter af den lilla staden San José. Men bakom denna
förgrund höja sig de djärfvaste och mest taggiga bergstoppar, nu
praktfullt upplysta i morgonsolen, med djupa, blåa skuggor i deras
canons och med de lägre kullarne i färger af violett och grått. Midt
i bakgrunden försvinner denna Sierra i fjärran, medan till höger en
lägre och något mindre pittoresk bergskedja bildar en ram till denna
sidan af panoramat. Ytterst i vester eller på vår vänstra sida se
vi de tvärbranta hafsklintarna mot Kap San Lucas, medan på
liknande sätt till höger Punta Gorda når ut till Baja Californias golf.
Sådan var vår första anblick af sydspetsen af Baja Californias
Kap-område, och fortsatt bekantskap svek icke de förväntningar som
först väcktes.
Vårt sällskap bestod af tre personer, och vårt ändamål med
besöket i denna aflägset liggande del af Mexiko var en vetenskaplig
undersökning, med kaliforniska vetenskapsakademien som vår »alma
mater». Mina reskamrater voro T. S. Brandegee, en mycket ansedd
botanist, och Walter Bryant, anställd vid den vetenskapliga
institution jag nyss nämnde.
Det är, såsom nämnts, få länder på jorden, som äro så litet och
jag må tillägga, så ofördelaktigt kända. Ett halft sekels gamla traditioner
äro ännu den allmänt antagna vägledningen till vår kunskap om det
förglömda landet. Under min skoltid, när geografien lärdes på ett
demonstrativt vis med en käpp, och då kartor voro mycket mindre
i bruk än nu, sade man oss, att Nedre Kalifornien var en halfö,
som bestod af sand och ödemark, där det aldrig regnade och där
ingen växtlighet och icke något menskligt lif var möjligt. Sedan
den tiden, det är sant, hafva vi erfarit något mera om denna
intressanta’ halfö, äfven om många geografiska handböcker och
encyklopedier äro lika tysta som förr! Alla kalifornier och många andra
dessutom, hafva hört talas om mossan, som växer på klipporna vid
nordvestkusten, och om de grufvor, som då och då dyka fram såsom
fabelaktigt rika, för att snart falla tillbaka till sitt förra »far niente».
Huru många idkare af geografiens studium känna något mera1, eller
Detta Pirfattårens uttalande liar dess bättre ej sin tillämpning hos oss.
Red.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
