Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
djupaste himmelsblå, ljusrödt och hvitt till det mest lysande gula.
Dessa åkrar odlas med olika slags kulturväxter af växlande utseende
och växlande skuggningar och grönt. Här ligger ett stort åkerfält med
» canna de azucar» eller sockerrör, med sin mest lysande grönska den
mest behagliga af alla tropiska odlade växter, åtminstone såvidt det
gäller åskådaren. Där ha vi åter en åker med bönor, de evinnerliga
mexikanska »frijole», omsorgsfullt vårdade och vattnade. Därnäst se vi
acre efter acre med bomullsväxten, fulla med djupt brungröna blad,
gula blommor och stora bollar af den hvitaste bomull. Jämsides
därmed se vi en liten plantering af mango, smala träd med fina
blad och ofantliga ax af de finaste blommor af hvitgul färg.
Orange-och citronträd behöfva ej särskildt omnämnas, de synas öfverallt
med sina mörka bladkronor och gyllene frukter. Men skönast af
alla äro de majestätiska palmerna, stående i grupper, liksom för att
göra pittoresk verkan, där de lättast kunna beundras och där de
kunna dölja någon brist i landskapets tafla, någon enformig linie
i den eljest behagfulla konturen af de aflägsna kullame och
bergs-kedjorna. Den vanligaste palmen är Sonoras solfjäderspalm, högre,
smärtare och behagligare än den kaliforniska. Man skådar den i
lundar af hundra och flera träd, deras täta kronor bilda djupa
skuggor, under hvilka det kristallklara vattnet rinner i dikena eller
sockerrörets plymer vaja. Dadelpalmen representeras äfven af
grupper af dussintals träd, medan kokospalmen, detta tropikernas äkta
bara, är sällsyntare men icke dess mindre stämningsgifvande. En
sådan syn, som den odlade delen af denna dal bjuder, är god nog
för oss, och vi tröttnade aldrig att skåda ut öfver de gröna fälten
och de aflägsna bergspetsarne där bakom.
Vårt fältarbete och vårt lif i byn var icke enformigt. Tidigt på
morgonen vid soluppgången beger sig vår expeditions zoolog ut
med sin bössa for att samla villebråd och fåglar af alla slag,
naturligtvis först och främst de nya, sällsynta och märkvärdiga. Han har
en inföding, en ungdom, som för femtio cents om dagen följer
honom, såsom en hund sin husbonde, hoppar öfver diken, klifver öfver
inhägnader och upp i träd att hämta de skjutna fåglarna, sätter ut
snaror för gnagare, möss och andra kryp, som fröjda en
naturforskares hjärta, och aldrig tröttnar, utan, när natten kommer, sjunger,
dansar, spelar kort och violin långt in på de sena timmarne. Denne
användbare ungdoms namn var Manuel Lara eller helt simpelt
Manuel. En något mindre viktig person är Juan Fernandez, en smärt
gosse på fjorton år, hvilken för tre realer om dagen följer en annan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
