- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 17 (1897) /
122

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Här vid inloppet till viken äro klipporna ytterligt branta och
skrof-liga, vittrade och brustna i alla möjliga skapnader, i pittoreska former
med växlande konturer, allt efter som vi passera förbi. Inne bland
dessa klippor ligga små lugna, smaragdgröna vikar och bakom dem,
åter, mynningarna till små dalar, närmast vattenytan betäckta med
on fm grön växtlighet af mangrovebuskar och saltväxter, hvilka,
åtminstone på afstånd, se inbjudande ut för de på nakna och gula
klippor uttröttade ögonen.

En liten rörelse uppstår på ångbåten genom den plötsliga
uppenbarelsen af en hval, som först sprutade som en geysir och därnäst
till vårt personliga nöje utförde ett slags kullerbytta ofvan vattnet,
visande sitt stora trubbiga hufvud och klufna stjärt, hvilket gaf
anledning till många funderingar. 1 förväntan på att han än en gång
skulle utföra samma rörelser, gjorde jag min fotografiapparat i
ordning, men hvalen svek oss och kom aldrig åter till ytan. Den
segelbara rännan i La Paz-viken är mycket trång, och endast med stor
svårighet kunna två fartyg passera förbi hvarandra. En liten
skonare hade ankrat midt i rännan, och vår kapten måste taga hela sin
fintlighet i anspråk för att kunna komma fram. Under en kvarts
sjömil gick båten i bottendyn och fastnade ordentligt ett par gånger.
Men vi kommo framåt, hur det än gick, och inom få minuter voro
vi i fullt sikte af La Paz. Jag måste tillstå, att jag i visst afseende
blef öfverraskad. Stadens utseende från hafssidan är ganska vackert
och påminner om de många italienska, grekiska och afrikanska
hamnstäder vid Medelhafvet, hvilka europeiska artister så mycket tycka om
att måla. Husen äro låga, med flata tak och skinande hvita, samt stå
terrassformigt det ena öfver det andra, med några mera framstående
byggnader resande sig öfver den högre klinten. Bland hela denna
massa af kvadratiska, hvita hus är en rikedom på höga, gröna
palmer, dadel- och kokospalmer, här och där med en större lund,
bildande praktfulla konturer mot bakgrunden och himlen. Långs med
stranden går blott en smal gata mellan husen och vattenranden,
hvilken på ömse håll af stadens ändpunkter stöter till den palmbeklädda
klinten. En lång kaj skjutér ut i vattnet, men icke långt nog för att
nå ångbåten. Såsom vanligt kasta vi ankar några hundra fot
utanför och begagna de små båtarne för att nå stranden.

De få timmar, vi voro inne i La Paz, tillbragte vi med att gå
upp och ned på gatorna, undvikande solsidorna och försökande att
hålla oss svala. La Paz är en stad på 3—4 000 invånare och är ej
så stor; som den synes från viken, proportionsvis med ansenligare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:47:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1897/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free