Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gade, om jag önskade att tvätta mig äfven i dag. Jag fick vattnet
och samma omständigheter genomgingos såsom dagen förut. Jag
stannade i San Miguel nio dagar, och hvarje morgon frågades jag på
samma vis om tvättningen. Jag kom snart under fund med, att det
ej var värdt försöka att omvända någon i den staden.
Mycket antyder denna stads forna, större betydelse. Den ligger
vackert vid en liten flod, öfverskådande ofantliga sädes- och gräsfält,
som sträcka sig åt båda hållen, mil efter mil. Detta är den för
åkerbruket bäst gynnade platsen i Sonora, och landet däromkring
uthär-dar jämförelsen med det bästa, som jag sett.
Plazan är ofantligt stor, nästan kvadratisk, och obetydligt
sluttande. Vid öfre sidan står kyrkan, af mycket anspråkslös
byggnadsstil, och närmast intill, i ett slags gammalt kapell, bor »cura» eller
»padre». Intet klocktorn finnes. Den illa spruckna klockan hänger
utanpå kyrkan, under ett halmtak, likt ett paraply och endast ett
par fot öfver marken. Intet talar så mycket om ställets fattigdom,
då äfven i den fattigaste by kyrkan är den sista att lida någon nöd.
Men öfverallt hvar man går i Sonora, får man höra att San Miguel
med omgifning är en af de mest välmående, emedan folket där
alltid har fullt upp med mat, alltid tillräckligt med »frijoles» och
»tor-tillos» (bönor och kakor).
Från trappan, som förde upp till kyrkan, hade vi en vacker
utsikt af landet och bergen på afstånd — somliga tjugufem kilometer
borta. En topp står ensam och mycket spetsig, lik en nål, samt
kallas El Picacho de Rayon, det senare namnet tillhör byn vid dess
fot. Men för att få en bättre utsikt öfver landet, steg jag upp på
en af de små, nakna kullarna i stadens utkant. En mängd gamar
hade haft sitt bo på klippan länge nog för att komma den att se ut
som sälklippoma utanför San Francisco. Men de gåfvo mig vänligt
plats, sedan de först gjort invändningar mot att störas, och hoppade
bort till en annan klippa. Dessa och andra gamar, som i Mexiko
kallas »auras», äro de renhållningshjon, som hålla städerna snygga,
enär de förtära allt som kastas ut på gatorna, dit i själfva verket
allt afskräde vandrar. Utan auras skulle de spanska städerna icke
kunna bebos af personer, som ej voro acklimatiserade. Ingen oroar
dessa fåglar, lika litet som någon annan fågel, och i Mexiko vet man
ej af pojken med sin snara eller söndagsjägaren med sin bössa, detta
förderf och denna förbannelse i Förenta Staterna.
Utsikten från denna upphöjda punkt är verkligen vacker, husen
se ej så förfallna ut, och de gröna bladen hos bomullsbuskarne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
