- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 17 (1897) /
143

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Under vår vistelse i staden gaf ett operasällskap föreställningar
i det stora operahuset. En bekant till mig, en infödd Hermosillobo,
men som ej hade bott i staden sedan han var gosse, föreslog att vi
skulle gå på operan. Som vi ej hade något annat att göra, beslöto
vi att gå, och för att få en god plats, köpte vi biljetter tidigt på dagen
till ett pris af halfannan dollar stycket. Vi gingo dit i god tid och
voro bland de första. »Nå, sade min vän, hvar vill ni sitta? viäro
här så tidigt, alt vi kunna välja hvar som helst ». Naturligtvis valde
jag de bästa platserna jag såg och tog blygsamt två stolar på andra
raden närmast orkestern. Det var i en rund lada utan tak, med
två afsatser af balkonglika verandor, utan räck eller skydd. Golfvet
var den hårdstampade marken. Ett förhänge, förfärligt måladt med
ett landskap, skilde oss från scenen. Publiken började anlända, och
plötsligen vidrörde en herre min väns skuldror och bad höfligt om
ursäkt, »men dessa platser äro reserverade». Vi flyttade oss då en
rad längre tillbaka. Men efter en minut kom en annan herre, och
dessa platser voro äfven reserverade. Vi måste på detta vis flytta
oss gång efter gång. Vi blefvo smått förargade, och då vi sågo att
man skrattade rundt omkring, drogo vi oss blygsamt tillbaka till
sista raden, men äfven där voro platserna reserverade. Då gick det
upp ett ljus för mig, att de teaterbesökande taga stolar med sig
hemifrån. Det kunde man också se på de många olika slagen däraf.
En vaktmästare hjälpte oss i vår nöd och sade, att han ville ge sig
ut och hyra ett par stolar, om vi gåfvo femtio cents stycket, och så
var saken hjälpt.

Få länder ha en sådan mineralrikedom som Sonora. I nästan
hvarje kulle, som ej är ren basalt, finnas ådror af silfver och
blymalm. På andra ställen finnes guld i stor myckenhet. Det nyligen
upptäckta guldgrufveområdet Altar anses af många vara det rikaste,
som hittills finnes på kontinenten, men bristen på vatten gör det
nödvändigt att anställa djupa och dyra borrningar efter sådant, innan
grufvorna kunna bearbetas. Men innan allmänheten tror på grufvor
af oberäknelig rikedom, vill den naturligtvis själf se guldet. Af vida
större vikt för världen, och särskildt Sonora, äro de stenkolsgrufvor,
som under de få sista åren upptäckts i sydöstra Sonora. Detta
område är ett af de största på jorden med endast antracitkol af bästa
slag. Så vidt man vet, omfattar stenkolsområdet en areal af något
mer än en million hektar, och på djupet har det blifvit undersökt till
120 m. Upptäckten af detta stenkolsfält berodde på en tillfällighet. En
hr Aiksa var på väg till Guaymas, där han nyss vunnit en rättegång

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:47:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1897/0151.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free