Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det lätt förklarligt att samma bild upprepades i oändlighet, hvaraf följer
att bilden sä småningom förändrades, stiliserades. Ja, säsom förf. redan
tidigare i denna tidskrift visat,1 kunde på denna väg menniskogestalten
omdanas till rät- eller krokliniga geometriska mönster. Andra författare hafva
visat, huru djurbilder kunna stiliseras till geometriska ornament. Men
kunna flera geometriska ornament oemotsägligt ledas tillbaka till
mennisko-och djurgestalter, och andra geometriska ornament förklaras säsom
skeu-morfa, dä är det ocksä troligt att man mäste utmönstra det geometriska
ornamentet säsom sådant frän naturfolkens ornamentik, och det är äfven
hvad författaren gör, och på ett öfvertygande sätt. Också går denna
tankegång som en underström under allt hvad förf. offentliggjort genom tryck
och föredrag, om den också ej förut funnit ett så klart och och bestfimdt
uttryck som nu i hans inledning. Denna åsikt ger dödsstöten åt den
gamla konstfilosofiska skolan, som anser, att ornamentiken framträdt genom
en hos menniskan inneboende drift att smycka sig och sitt bohag. Under
sysslolösa stunder skulle det tillfälliga sammauställandet af punkter och
linier hafva danat det första ornamentet, men såsom förf. säger, »lediga
stunder hafva sällan åstadkommit något stort i denna världen».
Vända vi oss nu till de andra grupperna af ornament, är det ej lika
lätt att säga, huru de först hafva framträdt, och denna fråga torde ännu
ej vara af vetenskapen besvarad. Egendomligt är emellertid att
växtorna-mentet så godt som alldeles saknas hos naturfolken, och af intresse kan
möjligen vara, att, ehuru växtornamentet var mycket omhuldadt inom den
klassiska konsten, germanerna här i* Europa på 300- och 400-talen efter
Kr. ej använde det och att det i våra nordliga bygder vann insteg först
under vikingatiden. D:r Stolpk söker en förklaring till detta fenomen hos
naturfolken uti växtvärldens stora passivitet i jämförelse med djurvärlden.
Sedan ornamentet väl blifvit till, är det tvenne krafter som strida om
dess vidare öde. Den ena verkar upplösande, d. v. s. aflägsnar
ornamentet allt mer och mer från dess motiv, omdanar t. ex. menniskogestalten
till ett geometrisk mönster (se t. ex. atlasen till föreliggande arbete, pl. I).
Den andra åter söker bevara så mycket som möjligt af den ursprungliga
bilden, och egendomligt nog är det de mest oväsentliga detaljerna, som
denna kraft längst synes kunna bevara, och gäller detta ej blott om
natur-utan äfven om kulturfolkens ornamentik.
Men då de här ofvan framställda lagarna för ornamentens bildning
och utveckling äro generella, blir däraf en följd, att på olika tider och olika
platser till formen alldeles lika ornament kunna uppstå, utan att något samband
mellan dem, som alstrat ornamenten förefinnes. Dessutom ger erfarenheten
vid handen att utvecklingen på olika vägar kan föra fram till identiska
former. Att därför alldeles till fullo utreda ett ornaments utvecklingshistoria
är alldeles nödvändigt, innan man på grund af ornamentens yttre likhet kan
draga några slutsatser om kulturella förbindelser. Författaren ledes till
dessa reflexioner specielt med tanken på de många försök, som gjorts att
i följd af ornamentala likheter förklara, att ett samband i gammal tid måste
hafva förefunnits mellan Gamla och Nya världen. Ett sådant ornament,
1 Hj. Stolpb, Utvecklingsföreteelser i naturfolkens ornamentik. Ymer 1890.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
