Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
loterna, fortsatte därefter till Guaytecasöarnas enda hamnplats Me*
linca, civilisationens yttersta utpost mot söder i dessa trakter, och
den 2 januari 1897 styrde vi in i Aysénfjorden.
Vår fard mellan talrika öar och ögrupper och under ogrumlad
utsikt öfver Kordilleran med dess djärfva topp Corcovada och andra
snöberg, såsom Melimoyu, Yånteles och Minchinmävida, var af
mycket stort intresse. Man har ofta framhållit den geografiska likheten
mellan den patagoniska vestkusten och den norska, och den är också
i verkligheten mycket stor. Dock är det intryck den patagoniska
kusten gör, icke så djupt som det en färd utefter den norska kusten
skänker en, och orsaken därtill synes mig väsentligen ligga i den
patagoniska kustens stora enformighet. Allt är höljdt med en mörk,
nästan dyster grönska utan färgnyanser, och denna landmassornas
enformiga färgton afbrytes endast af de uppstickande topparnes och
fjällens snö- och firnfält samt glacierer. Det må dock framhållas,
att likheten mellan de båda kusterna tilltager inåt fjordarne,
åtminstone var detta fallet med Aysénfjorden. Då vi på aftonen den 2
jan. kastade ankar i innersta delen af densamma, erbjöd det
omgif-vande landskapet mera omvexling än resans föregående del. Vi
kunde nu blicka ut öfver den tämligen breda och jämna
alluvial-marken vid flodens mynning och öfver utmynnande sidodalar, hvilka
liksom hufvuddalen omslötos af höga Qäll, delvis med vackra
snöfält och glacierer.
Vi stodo nu inför ett nytt skede i vår färd, flodresan, hvars
utgång ingen på förhand kunde ana.
♦ *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
