- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 17 (1897) /
206

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

en skorpion vid vår nionde lägerplats liksom anträffandet af ödlor något
längre uppåt floden torde ej bevisa något med hänsyn till Ayséndalens
regnmängd, då arter af dessa djurgrupper förekomma vid Puerto
Montt. Men säkrare slutsats kan dragas af växtlighetens
beskaffenhet. I Palenadalen förekomma icke så få, mycken fuktighet fordrande
växter, hvilka saknas i Åyséndalen. Det kan förtjena anföras, att
jag utefter hela den af mig följda flodsträckan anträffade ett rätt
ansenligt antal arter, hvilka egentligen hafva hemortsrätt inom det
torra området på Kordillerans östra sida, men blifvit som frön
medförda med flodvattnet, grott och här syntes trifvas förträffligt.

Orsaken till Ayséndalens relativa torrhet är nog närmast att
söka däri, att dess nedre ändpunkt ligger ett bra stycke in i
Kor-dilleran, då däremot Palenadalen utmynnar vid den pacifikska kusten.
Dessutom är den förra till en viss grad skyddad för de vestliga
vindarnes betydande fuktighet af den framför liggande, af stora och
delvis rätt höga öar bestående Chonosarkipelagen, då däremot den senare
dalen knappast eger ett sådant skydd.

Åyséndalen liksom Chonosarkipelagen är obebodd, och det är
endast tillfälligtvis man vid kusten träffar menniskor. Chiloterna göra
nämligen under sommarens lopp resor åtminstone så långt ned som
till Aysénflodens mynning, dels för att fälla »alerce», ett barrträd,
som lämnar det bästa virket af de chilenska skogarnes trädslag, dels
för fiske och fångst af »mariscos», ett gemensamt namn för en
mängd ätliga blötdjur. Många fara äfven ut för att jaga de för
närvarande fridlysta sälarne. Eljest träffar man menniskor först
vida längre mot söder, där som bekant fåtaliga indianer föra en hård
kamp för tillvaron.

* *

*



Den 28 januari lämnade vi båtdepoten, för att därefter bana oss
väg genom skogar. Vårt framträngande var bundet vid flodens
omedelbara närhet, där marken var jämnast och vegetationen
understundom måhända en liten smula glesare än längre in från stränderna.
Dessutom vunno vi genom att följa flodstränderna den fördelen, att
vi ibland kunde gå ned på sandbankar, för att för någon kortare
stund finna en bekväm väg. Minst tre man gingo alltid i spetsen af
karavanen för att bana väg för de efterföljande bärame, hvilka i
regel — kocken och segelduksbåtens handhafvare undantagna —
hade att fortskaffa fyra mansbördor ocb således måste upprepade gån-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:47:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1897/0216.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free