Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ända till midten af detta århundrade hyste man allmänt den
åsikten, att Amerikas infödingar, endast med undantag af eskimåerna,
alla tillhörde en och samma folkras. En närmare pröfning har
emellertid visat, att endast ett af den tidens kännetecken på den
s. k. amerikanska rasen, nämligen det mörka, stripiga håret,
verkligen är gemensamt för alla Amerikas folkstammar, och den
moderna vetenskapen torde hafva svårt att erkänna detta vara
tillräckligt bevis för en homogen ras.
Anders Retzius var den förste, som på skarpt formulerade
vetenskapliga grunder bestred den gamla monogenistiska åsikten. Genom
studier öfver hufvudskålens form hade han kommit till den
öfver-tygelsen, att Amerikas folkstammar hufvudsakligen tillhörde tvenne
raser. Den ena rasen med relativt lång och smal hufvudskål
(doli-chocephali)* 1 intog de östra delarne af kontinenten, den andra med
kort och bredt kranium (brachycephali) förnämligen den västra
kuststräckan. Båda raserna ägde enl. Retzius ett framskjutande
käkparti, voro alltså hvad han kallar prognatha. Den förstnämnda,
långskalliga rasen förmodar Retzitjs ursprungligen hafva kommit från
Afrika öfver Canarieöarna, där en liknande typ blifvit funnen, och
föreslår för dem benämningen amerikanska semiter. Den senare,
kortskalliga rasen skulle härstamma från Asien och kunde kallas
amerikanska mongoler. Eskimåerna, som äfven äro dolichocephala,
antog Retzius vara besläktade med vissa asiatiska folk, nämligen
tunguser och egentliga kineser, som äga en liknande form på hufvudet.
I stort sedt måste man medgifva, att A. Retzii indelning af Nya
världens folk ännu i våra dagar äger sin giltighet, om också det
ofantliga material, som sedan hans tid blifvit insamladt, tvingat oss
att här och där ändra de gränser, han trodde sig kunna draga
ännu i dag. Nyligen har prof. E. Cl ason (Ups. läkarefören. förhandi. N. F.
Band II, s. 176) meddelat ett citat frän en rysk författare Haruzin, hvaraf
framgår, att äfven de ryske lappame använda tryckande hufvudbindor på sina barn
för att därigenom gifva hufvudet en rund form. — Man torde väl knappast kunna
tänka sig, att alla de nu nämnda folken, tillhörande de mest skilda raser, skulle
hafva hämtat dessa sedvänjor från en och samma källa.
1 Såsom bekant räknade A. Retzius till dolichocephala de kranier, hvilkas
bredd utgjorde omkring */« (75 %) af längden, till brachyccphala åter dem, hvilkas
bredd uppgick till c:a V» (80 %) däraf. Nyare forskare hafva låtit det förstnämnda
indextalet (75) blifva öfre gränsvärdet för dolichocephali, det senare (80) nedre
gränsvärdet för brachycephali och kalla de kranier, hvilkas indextal ligga mellan 75
och 80, för mesocephala. (Jämför: G. Retzius, Blick på den fysiska antropologiens
historia. Ymer 1896, s- 221.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
