Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
römde jägaren Lloyd, under vidsträckta, mångåriga resor i Sydafrika
samlat rön och gjort upptäckter af stort värde. Särskildt är hans
kartläggning och beskrifning af N’Gamisjon af betydelse, och hans
zoologiska samlingar, isynnerhet af sydafrikanska fåglar, äga ett högt
och bestående värde. Såsom följeslagare och medhjälpare under
sina resor hade Anderson de senare åren den då unge Erikson, hvars
uppgift det var att åt honom skjuta och preparera fåglar. Vid tiden
för Andersons död befunno sig de båda resandena i Oukvambi.
Anderson hade då länge lidit af upprepade svåra feberanfall, och Erikson
berättar, att hans afhållne chef, då han kände slutet nalkas, helt
lugnt föreskref, huru förfaras skulle med hans döda kropp och kvar*
låtenskap; ännu i sista stunden iakttog hans vana, men nu
slocknande öga en sällsynt falk, som flög förbi; han gjorde Erikson
uppmärksam på densamme och afled omedelbart därefter. Sedan
Erikson af oukvambi-chefen utverkat tillstånd att här jorda den döda
kroppen och fått sig plats därför anvisad, reddes grafven. Men
fem dagar senare fick Erikson till sin fasa befallning att genast
låta bortföra liket från stammens område, ty man hade nu hunnit
inse, att det skulle medföra olycka, om en hvit man låge begrafven i
oukvambis jord. För Erikson fanns nu ej annat val än att genast
gräfva upp liket, och såväl bestyret härmed som forslandet under
två dagar af de i stark upplösning stadda kvarlefvorna långt in i
vildmarken, där de för andra gången sänktes i jordens sköte, var
af lätt begripliga skäl en tung plikt att fullgöra. Platsen, där
Anderson ligger begrafven, har jag kallat Andersons vley.
Härifrån och söderut blir landet mera sandigt, skogen glesare,
öppningarne mellan träden större, allt antydande en öfvergång till
stäppens område.
På femte dagen sedan vi lämnat Oukouapjama körde vi in bland
oukvambibyarne och slogo läger under några glesa träd utanför
chefen Nezumbos by. Den kärfva ökennaturen och andra lokala
förhållanden hafva tryckt en särskild prägel på oukvambifolket. Då
man kommer från de gladlynta, resliga och vackra oukouanjamas,
förefalla deras gamla stamförvanter oukvambis med sina i allmänhet
fula, groteska utseenden vilda och krigiska. Dräkten är ej heller
densamma, och de båda stammarnes kvinnor hafva isynnerhet i sin
hårklädsel väsentliga olikheter. Då man första gången ser en
oukvambi-kvinna (fig. 2), blir man slagen med häpnad öfver hennes i nämnda
hänseende egendomliga utstyrsel, man frågar sig, är det väl möjligt,
hafva kvinnorna här långt hår? Huru eljest förstå dessa långa valkar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
