Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om det skall vara möjligt att kämpa sig fram öfver sådana
långa törslfalt, är nödvändigt att starta sent på eftermiddagen och
köra oafbrutet under den svala natten, i förhoppning att hinna fram
den följande dagen, innan oxarne af ansträngning, värme och törst
blifvit alldeles förbi. Sådan var anledningen, bvarför jag nu nattetid
körde fram genom den vida, tysta öknen. För att ej tappa bort
vägen måste gamla hjulspår, som ledde åt samma håll, noga följas.
Efter några timmars färd tyckte jag mig trots mörkret finna, att
nya, färska hjulspår från flera vagnar tillstötte från sidan. Jag
insåg ej redan då, att medtäflare funnos till det vatten, jag hoppades
under morgondagen påträffa. Angelägen att så skyndsamt som
möjligt få det ansträngande törstfältet bakom mig, körde jag emellertid
oafbrutet på. Mina krafter voro af upprepade svåra och långvariga
feberanfall mycket medtagna, ombyte af luft hade för mig blifvit ett
lifsvillkor, och därför kände jag en obetvinglig längtan efter
Damara-landets högplatå, som vinkade i fjärran. Jag vandrade framför
vagnen timme efter timme, stjärnbilderna tillryggalade sitt sakta, eviga
lopp på firmamentet, svagt månljus bredde sig öfver den vida,
ändlösa, tysta slätten; bakom tågade den långa raden af mina oxar,
och så kom vagnen med sitt jämna rullande, det låg något
förtrollande i hela denna stämning. Men, hvad ser jag väl där framme,
något som lyser, en svag eld, och snart stöter jag på tvenne mörka
figurer, som sitta midt på vägen, värmande sig vid några glödande
kol. »Hvarifrån?» »Från Söder.» »Halt dål Spänn från oxarne,
låt dem beta ett ögonblick, medan vi höra nyheter af främlingarne!»
Dessa visade sig vara tvenne bergdamarer på väg söder ifrån upp
till Olukonda, dit de medförde post åt missionärerna. De sågo i
sanning egendomliga ut dessa nattvandrare i öknen. De hade
lyckats att skrapa ihop litet torr sebragödsel, bvaraf de tändt en
rykande koleld, och på hvar sin sida alldeles intill denna sutto de
nu hopkrupna, låtande röken och värmen slicka mage och bröst,
med öppen mun insupande de varma gaserna; händerna höllo de
med utspärrade fingrar framför ansiktet för att skydda ögonen. Ett .
par långa bågar hvilade fast under armarne, och öfver deras ryggar
hängde skinnkoger stoppade med pilar, på hufvudet buro de mössor
af yfvigt schakalskinn; i ansiktet voro de sotsvarta och för öfrigt
neddammade af den långa vandringen. Sällan har jag skådat några
mera babianliknande och egendomliga gestalter än desse båda. Till
bibringande af ett sådant intryck medverkade nog såväl belysningen
som de förhållanden, hvarunder jag stötte på dem, måhända äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
