Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ocb en hvit kamel, och de tro orubbligt, att där finnes en stad, som
de kalla Djanaidar, hvars invånare äro absolut lycklige och i
besittning af alla lifvets njutningar, där en evig vår härskar, där
trädgår-darne alltid bära frukt, och hvars kvinnor äro sköna samt aldrig
åldras. De förklarade, att berget icke kunde bestigas, bråddjup och
stupande branter hindrade hvarje framträngande, klippväggarne voro
krönta med stålblank is, och stormen, som ensam rådde däruppe,
skulle sopa bort oss som sandkorn, om Yi vågade trotsa jätten.
Liksom en väldig förpost mot de centralasiatiska öknarne reser
sig Mus-tag-ata, Pamirs och ett af jordens högsta berg, till en höjd
af 7,800 meter och utgör på samma gång en värdig fortsättning på
de mäktiga kedjor, Himalaya, Kwen-lun, Kara-korum och Hindu-kusch,
som samlas i »världens tak».
Det utgör kulminationspunkten på den meridionala kedja, som
afslutar Pamir mot öster och kallas Mus-tag eller isbergen. Namnet
Mus-tagata eller isbergens fader anger genast dess öfverlägsenhet.
Om berget bildade en regelbunden kupol, skulle äfven denna enligt
naturens lagar beklädas med ett ispansar, täckt af snö och firn, och
detta pansar skulle zonvis hafva samma tjocklek, om man frånser de
klimatiska faktorerna. I själfva verket föreskrifver emellertid
bergsmassivets oregelbundna form en helt annan fördelning af ismassorna.
I stort sedt är väl en oerhörd isskålla utbredd öfver bergets högre
regioner, och denna sträcker sina utlöpare likt tentakler mot
fördjupningarna, firnbäckena och gletscherpassagerna, men dess tjocklek
och utbredning är vid de olika sluttningarna mycket ojämn. Den
norra toppen, som jag den 6 och 16 augusti besteg till 6,300
meters höjd, var här täckt af ett 40 cm. tjockt lager fimsnö och
nyfallen snö, som omedelbart hvilade på vittrad klippgrund. Helt
annat är förhållandet längre söder ut, såsom jag fann under
försöket till en bestigning den 11 augusti, med 6 kirgiser och 9 jakar.
Här stego vi på Tjal-tumak-gletscherns vänstra klippkrön upp till
4,800 meters höjd, där grunden försvinner under ispansaret. På
denna höjd synas två af pansarisens apofyser, af hvilka den
närmaste besitter de flesta egenskaperna hos en vanlig gletscher; dess
front är 20 meter hög samt lodrät, och vid basen ligga
nedfallna isblock, däremot saknas moräner. Den öfversnöade ytan är
genomfårad af nedåt konvexa tvärsprickor, och vid fronten
framkväller en smältbäck. Vi fortsatte sedan bestigandet på pansarisen,
hvars snötäcke hindrade jakarna att halka, ehuru lutningen var 24°.
Småningom kommo vi in i ett system af parallela tvärsprickor, minst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
