Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hanar tungt lastade, då "vi den 10 april lämnade Merket och styrde
kosan öster ut mot det okända. Menageriet utgjordes för öfrigt af
hundar, får, höns och en tupp, som väckte oss om mornarne. De
första dagarne funno vi hvarje morgon ett eller två ägg i hönskorgen,
som tronade öfverst på en kamel, men sedan vatten börjat tryta,
slutade hönsen att värpa. Jag åtföljdes af fyra man, min trogne
lif-tjänare Islam Baj, som var med under hela färden ända till Urga i
Mongoliet, Kasim från Jarkent, Muhammed Schah från samma stad, och
ökenmannen Kasim, som ofta ströfvat omkring i öknen för att söka
efter guld. I orterna kring dennas rand finnes det nämligen en hel
stam af odågor, som blindt tro, att de förr eller senare skola hitta
stora därinne dolda skatter. I somliga trakter kallas öknen också
Decken-decka, emedan de tro, att 1,001 städer blifvit uppslukade af
sanden. Jag hörde berättas om en man, som funnit en stad, i hvars
hus kinesiska silfverjambaus lågo uppstaplade. Han hade plockat på
sig så många, han förmått att bära, men då han tänkte återvända
med sitt rof, framrusade en skara vildkattor, som skrämde honom
att kasta från sig allt och taga till flykten. Sedan hade han icke
kunnat återfinna stället. 1 en annan stad hade man i husen funnit
lik i sådan ställning, alt människorna tyckts plötsligt öfverfallna af
döden midt under sitt arbete. Jag hörde många dylika legender,
hvilka endast stegrade lockelsen till denna farliga fard.
Under de första 13 dagarne gick allt väl, och hvarje kväll kunde
vi gräfva oss till brunnsvatten, som visserligen var salt, men
drickbart för kamelerna, och slutligen nåddes mycket riktigt ett berg,
hvilket vi med visshet antogo vara fortsättningen af Masar-tag, och
vid hvars fot ett par små härliga sjöar utbredde sig, tydligen bildade
af någon utlöpare från Jarkent-darja. 1 vassen uppehöllo sig änder
och gäss, på stränderna växte poppel, tamarisk och kamisch
(Populas diversifolia, Tamarix elongata och Lasiagrostis splendens). Vi
rastade här två dagar och mindes sedan under ett par veckors tid
detta ställe som ett paradis.
Den 23 bar det åter af. Efter två timmar försvann berget i
den stoftfyllda luften, och vi sågo sedan icke en skymt af något
Masar-tag, hvadan de båda bergen äro isolerade. Framför oss
utbredde sig nu det ödsliga men upprörda ökenhafvet med dyner, som
reste sig till 20 à 30 meters höjd. Vi rastade vid en sista tamarisk,
som kamelerna skalade. En brunn gräfdes, men gaf ej vatten. Jag
hade befallt, att vatten för 10 dagar skulle medtagas från sjön, men
fann, när det var för sent, att de blott igjutit för 4. Ökenmannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
