Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då vi den 28 vaknade vid buran, var hela lägret begrafdt i
sand, och många föremål måste uppfiskas med stafvar. Under
marschen insveptes vi i så täta sandmoln, att det mörknade som
till natt, och en dunkel, brandgul, diffus belysning rådde öfver allt;
vi måste hålla ihop i en tät klunga, ty spåren blåste ögonblickligen
igen, och hade man tappat bort de andra, hade man varit
räddnings-löst förlorad. Man ser blott den närmaste kamelen genom töcknet,
hör inga rop; blott ett starkt hvisslande och susande förnimmes, då
milliarder sandkorn susa förbi. Kanske är det dessa sällsamma
ljud, som förledt Marco Polos fantasi att tänka på trummor och
skvadroner af ryttare, hvarorn han talar i sin skildring om
Lop-öknens fasor. — En tredje kamel blef kvar på en dyn samt
förlorades genast och för alltid ur sikte. På kvällen utgallrades allt
som kunde undvaras af proviant, kläder och kistor m. m. — Den
29 hade vi ännu kvar två liter vatten, men det var stulet följande
morgon. Kamelerna utfodrades för sista gången med hela
smörförrådet. Det led sedan hastigt mot slutet. Den 1 maj plågades vi
ytterligt af törst, männen drucko kamelernas härskna sesamolja, jag
ett glas kinesiskt brännvin, som eljest användes för en kokapparat.
Det förlamade mina krafter; jag släpade mig långt efter karavanen
i glödande solgass. Klockklangen dog bort och tystnade, jag följde
de andres spår och fann efter 4 kilometers vandring, att de gjort halt.
Männen lågo raklånga på sanden, ett par af dem gräto och anropade
Allah. Äfven kamelerna hade, dödströtta, lagt sig med utsträckta
hufvuden. Vi hade knappt krafter att slå upp tältet, klädde af oss,
kröpo in i skuggan och lågo där hela dagen. Ej ett ljud hördes,
endast kamelernas tunga andhämtning afbröt tystnaden. Vi slaktade
det sista fåret för att dricka dess blod, men det var så tjockt och
vämjeligt, att ingen ville smaka därpå. Männen höllo till godo med
en dryck af än vidrigare slag, som kamelerna levererade; denna
tillsattes med ättika ocb socker samt påskyndade sannolikt
ökenmannens och Muhammed Schahs död; den sistnämnde yrade redan på
kvällen, och vi hörde sedermera aldrig af dem vidare. Äfven Islam
förspillde sina krafter på detta sätt. — I solnedgången kände jag
mig fullkomligt återställd, och med Islam, Kasim och de fem
kamelerna lämnade jag det ohyggliga lägret, där allt utom anteckningar,
instrument, pengar och en del andra nödvändiga ting öfvergafs i
tältet. För att spara mina krafter red jag en af kamelerna, men
det blef snart kolmörkt, och vi sågo ej huru vi gingo, utan hejdades
ideligen af dynkammarne. Jag tände därför en lykta och färdades till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
