Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den 26 januari nådde vi Kerija-darjas skogsbälte och slogo läger
vid den starkt frusna floden. Under den fortsatta marschen mot
norr gjordes flera viktiga upptäckter. Man hade trott, att floden
snart slutade i sandhafvet, men jag fann, att den sträckte sig ända
till 397*° nordl. hr. Vid Tonkus-baste delar den sig i två bäddar,
som stå i ett periodiskt växelförhållande till hvarandra. I dess
urskogar bor i löfhyddor en nästan helt och hållet isolerad stam af
herdar, om hvilkas tillvaro icke ens kineserna haft en aning. — Väster
om Tonkus-baste ligga i sanden ruinerna af ännu en gammal stad,
företeende samma egendomligheter som den förra. Bjälkunderlaget
till ett af husen var särdeles väl bibehållet. Då de båda städerna
ligga på en linje, parallel med Kerija-darjas nuvarande lopp,
förmodar jag, att floden sedan desammas blomstringstid flyttat sig åt
öster, liksom Jarkent-darja och Khotan-darja, beträffande livilka jag
funnit flera bevis, att de vandra mot öster.
1 den trakt, där Kerija-darja går under i sin förtviflade kamp
mot flygsanden, och där floden som en smal bäck slingrar sig fram
mellan dynerna för att slutligen sina, där lefver den vilde kamelen
1 stora hjordar, ett praktfullt högdjur i ostördt lugn. Vi sköto tre;
skinnet af en 12 år gammal hane har öfverlämnats till Riksmuseum.
Köttet var ingalunda dåligt och fettet i pucklarne förträffligt till våra
rispuddingar. Dessa kameler lifnära sig ute i öknen af sporadiskt
växande tamarisker samt kamisch och komma endast ytterst sällan
till floden för att släcka sin törst. Vintertiden dricka de däremot
icke alls, så uppgifva herdarne vid nedre Kerija-darja, äfvensom att
intet förmår sätta större skräck i dem än röken från lägereldar.
Vädra de lukten af brändt trä, fly de som vinden och stanna ej på
2 à 8 dagar. Detta kan vara ett drag af atavism, hvilket antagande
jag skulle kunna styrka med åtskilliga detaljer.
Vi tågade ännu 8 dagar genom steril öken, innan vi fingo
känning af Tarim, och då vi den 23 februari uppnådde Schah-jar, hade
vi korsat Takla-makan på 41 dagar, en fard, som jag icke ville liafva
ogjord, men som jag hoppas att få göra om igen, ty detta sandhaf
döljer spåren af en åldrig och hög kultur, och de sagolika
legenderna äro icke att förakta. — I Tarims urskogar utreddes det
trassliga flodsystemet, den 10 mars hunno vi fram till Korla, hvarifrån
jag gjorde en exkursion till det mongoliska Kara-schahr, som ledde till
viktiga upptäckter öfver Bagrasch-kuls förhållande till Kontje-darja.
Prschevaiäkij var den förste europé, som reste till Lop-nor, och
då han fann denna sjö 1° sydligare än livad de kinesiska kartorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
