Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gäss och deras ägg, äfvensom af fisk, och förde en idyllisk tillvaro.
Lop-nor är ett af de bästa minnena från min färd genom Asien.
Sedan jag varit nära att bli arresterad i Tjarklik, emedan jag
saknade pass, anträdde vi med hästkaravan den 97 sv. mil långa
färden till Khotan, delvis samma väg som Marco Polo tillryggalagt,
och hvilken förde oss öfver Tjertjen, Kopas och Surgaks gulddistrikt,
Nija och Kerija. 1 Khotan, som jag nådde den 28 maj, återfick jag
genom stadens förträfflige amban Liu Darin en stor del af mina vid
skeppsbrottet i öknen förlorade saker. Herdar och jägare vid Khotan*
darja hade funnit dem, då de följde spåren efter räfvar, som vittjat
våra proviantkistor under vintern. Men jag hade tyvärr icke mycken
glädje af mina båda förträffliga fotografiapparater i det skick, de nu
bragtes mig, ty infödingarne hade lagt beslag på alla glasplåtarne,
som de användt till rutor i gallerfönster.
1 Khotan utrustade vi oss för en hård kampanj i norra Tibet
samt tågade tillbaka till Kopa och därifrån till Dalai-kurgan, vid
Kwen-lun-bergens norra fot, den sista ort där vi träffade människor. De
äro tagliks, djaggatai-turkar, föra ett halft nomadiskt, halft bofast
lif, i det att de lefva mest af fårafvel, men äfven här och hvar odla
korn samt bo i jordkulor, utgräfda ur de gula lösslagren, som bilda
en öfvergång mellan bergen och öknen.
Den 6 augusti lämnade vi Dalai-kurgan och tågade öfver det
sekundära passet Sarik-kol till Mitt-flodens öfre lopp, där trakten
kallades Lama-tjimin. Namnen Dalai och Lama påminna, liksom
Kalmak-tjapp och Kalmak-uturgan m. fl., därom, att mongoler en
gång i tiden vistats här.
Den karavan, med hvilken jag korsade norra Tibets platåer,
bestod ursprungligen af 21 hästar, 6 kameler och 29 åsnor. Om jag
nämner, att 49 af dessa eller 90 % efter hand stupade, kan man
fatta, hvilka strapatser, vi under denna färd utstodo. När vi nådde
trakter, där betet var klent eller saknades, dukade dagligen ett eller
par af våra djur under, och deras mumifierade kroppar, som i den
höga, kalla, torra luften icke öfvergå i förruttnelse, utan torka ihop,
ligga nu kvar där borta och angifva som milstenar den väg, vi tagit.
Såsom rörlig proviant hade vi 12 får och åtföljdes af tre vakthundar,
bland dessa Jolldasch, som icke släppte någon annan än Islam till
mitt tält.
Personalen utgjordes af 8 fast anställde tjänare med Islam Baj
i spetsen. Bland de öfrige vill jag nämna Fong Schi, en ung kines,
som talade turki och skulle blifva min tolk i Kina, Parpi Baj, en sart,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
