Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
korrespondent skulle öfvervara Andrees afresa mot norden. Den 28
maj lämnades Berlin, och de resande anlände slutligen efter färd
genom Norge till Tromsö, hvarifrån de efter allehanda tillrustningar
söndagen den 20 juni afgingo på den förhyrda lilla ångbåten Express.
»Jag måste tillstå, att mina känslor ej just voro så glada, då jag
besteg vår lilla farkost, på hvilken jag under två månader skulle
genomkorsa norra Ishafvet med alla dess faror. I jämförelse med
de ångare, på hvilka vi hittills farit, liknade denna ett nötskal, som
icke ingaf sto»t förtroende. Med 12 fots bredd och 60 fots längd
hade den ett djup af 8 fot och förfogade öfver en maskin af endast
12 V, hästkrafter. Dertill kom, att »Express» nyss återvändt från en
resa med last af fisk, och af brist på tid måste man afstå från den
vanliga rengöringen, så att vi vid bestigandet af detta
fortskaflmngs-redskap omgåfvos af dofter, från hvilkas närmare beskrifning jag
vill förskona läsaren.»
»1 Hammerfest hade jämte oss inlupit två fångstbåtar, hvilka
efter halfannan månads jakt hade en fångst af omkring 1,500 själar
hvardera, ett talande bevis på det norra Ishafvets rikedom. De
kommo båda direkt från Novaja Semlja.»
Den 21 gick färden vidare, och efter svår storm fick man den
24 juni sikte på Spetsbergen samt styrde kurs på Danskön, kom på
kvällen förbi Prins Carls Vorland, och den 25 lopp fartyget in i
Virgos hamn.
»Vår »Express» hade till ära for Andrée iklädt sig fullständig
flaggskrud. Kanonbåten Svensksund hälsade oss och besvarade vår
uppmärksamhet genom att hissa svenska flaggan på topp. Då vårt
ankare hade fallit, nedfirade vi vår sista undan stormen räddade
båt, och nu medtog Lerner den medförda posten till land och
öfver-lämnade denna åt Andrée. Senare bad denne oss vara välkomna
vid ballonghuset, där det skulle vara honom ett nöje att
personligen hälsa oss och visa oss allt. I synnerhet blef d.r Violett som
korrespondent högligen förnöjd att så lyckligt hafva nått sitt mål
och ännu finna polarexpeditionen kvar. Mottagandet var det
hjärtligaste, man kan tänka sig. Andrée var outtröttlig i att visa och
förklara oss allt, samt besvara våra frågor. Framför allt imponerade
på oss lugnet och förtänksamheten hos denne märkvärdige man,
hvilkens ord vittnade om hans tillförsikt, att hans djärfva plan skulle
lyckas, och denna tillförsikt vann hos oss ett sådant insteg, att ännu
i dag den öfvertygelsen är lefvande hos mig: ’skall komma
tillbaka.’ Slutligen presenterade han för oss sina båda följeslagare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
