Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grund, åtminstone historiskt ytterst grunda sig på bestämda
religions-åskådningar och kultelement. Dylika kultelement stå företrädesvis
i förbindelse med familje- eller husreligionen. Segast bevaras de
härtill hörande kultbruken eller rudimenten däraf. Hela
kastpriu-cipen är ju också byggd på principen att genom tiderna bevara
släktens och den utvidgade släktens, d. v. s. kastens (ty ursprungligen
är kasten en utvidgad klan), samlade tradition. Emellertid äro dessa
religiösa beståndsdelar ombildade till att tjäna som social
tillvarelse-form, eller ock kvarstå de såsom traditionella bruk, olika för olika
kaster och i hög grad varierande, såsom vid bröllop, begrafningar o. s. v.
Ifrågavarande religionselement torde närmast kunna sammanfattas
under gemensamt namn af trosbekännelse samt äro mycket växlande
i Indien, kanske mera än annorstädes, då sektväsendet där nått en
öfverallt annars okänd utsträckning. En följd häraf har helt
naturligt blifvit, att inom kasten såsom det konstanta olika
bekännelseformer, sekter, kunna bestå jämte hvarandra, och detta utan märkbara
slitningar eller motsatser.
En enda religiös handling torde här särskildt behöfva
omnämnas, men också den ett traditionelt bruk, om det också är särdeles
betydelsefullt äfven för kastkonstitutionen. Detta bruk heter
-yana, eg. framförande, d. v. s. invigning. Enligt den brahmanska
teorien indelas hinduerna religiöst i två stora afdelningar, den lägre,
çfldra, och den högre, omfattande de s. k. tre högre kasterna, dvija,
eg. ’två gånger född’, d. v. s. alla dem, som hade rättighet till och
erhållit ett slags ny födelse genom den nämnda invigningen, hvars
förnämsta beståndsdel är anläggandet af ett heligt bälte eller band.
I våra dagar finnes också en stor mängd inder, hvilka såsom tecken
af sin högre kastvärdighet bära ett på vänstra skuldran hvilande,
ned omkring högra höften gående fint band af nio bomullstrådar,
hopspunna tre och trs. På samma gång symbolen af högre
kast-prerogativ, betecknar detta band, att dess bärare genom upanayana
blifvit invigd i rättigheten till studium af veda och andra heliga skrifter
samt till deltagande i de heliga kulthandlingarnas utförande; m. a. o.
upanayana är i viss mån analogt med de kristnas dop. Denna
invigning, som endast tillkommer mannen, företages vid 8 à 9 års
ålder. Kvinnan tillhör endast genom sin far eller sin man en
bestämd religionsutöfning, en menighet. Ursprungligen tillhörande
brah-manerna eller de tre högre kasterna, har upanayana, som utföres i
samband med stora fester och en mängd kultbruk, trängt in hos
andra, äfven lägre kastförbund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
