Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
derna och i sammanhang därmed söka upptäcka dess ursprung. En
eller annan antydning har under den föregående framställningen
blifvit lämnad; i öfrigt har jag tänkt behandla dessa frågor något
utförligare på annat håll. Uppgifter som de äro af mera
historisk-filologisk art, lämpa de sig mindre för denna tidskrifts plan. Jag skall
emellertid i allra största korthet uppdraga några grundlinjer af den
utveckling, kastinstitutionen genomlupit, utan att kritiskt fästa mig
vid afvikande meningar.
I den äldsta veda liden funnos — det har man alla skäl att
antaga — tre stånd eller klasser af arisk härkomst i motsättning
till underkufvade och tjänande urinvånare. Den nämnda motsättningen
var en motsättning i ras, som däri fick sitt uttryck, att man med
ett ord, som betyder färg, sanskrit varnas, skilde mellan âryô varnas,
arisk färg, och dåsö varnas, slaffärg. Det fanns således tre ariska
klasser, nämligen brahmänas eller brahmaner,
höfdingar, krigare, vâiçpâs, åkerbrukare och köpmän, det »tredje
ståndet», och härtill såsom en fjärde, men icke arisk, klass det
vediska dû so varnas, de senare s. k. slafklassen. Man har
satt i fråga, om dessa stånd eller klasser redan så tidigt som på
rig-vedas tid, d. v. s. 1 à 2 tusen år eller ännu längre tillbaka före
vår tideräkning, borde anses som kaster, d. v. s. om de i främsta
rummet voro ärftliga, för öfrigt i det stora hela bundna vid hvar sitt
yrke samt kännetecknade genom vissa specifika renhetsföreskrifter
o. s. v. Emellertid tror jag, det icke kan vara något tvifvel om,
att de ifrågavarande grupperna, i hvarje fall de båda högre
-mands och ksatripâs, redan då nått den sammanslutning och
konsolidering, att de kunna anses som verkliga kaster. I den senare vediska
och specifikt brahmanska tiden, litterärt kännetecknad genom
omfattande teologiska verk om offret, dess utförande och mystiska
innebörd, samt ännu senare i det sanskritiska eposets (Mahabharata’s
o. s. v.) tid, under de långa tidrymder af flera århundraden före vår
tidräkning intill omkring tusen år efter densamma, då den klassiska
sanskritlitteraturen och de mångfaldiga lagböckerna sågo dagen —
under ifrågavarande tider funnos enligt nämnda monument dessa
fyra kaster såsom samfundets enda fasta, bestående form. Man har
velat underkänna dessa vittnesbörd och sökt förklara dem såsom i
specifikt brahmansk, i presterlig anda gjorda konstruktioner, som
endast i den allmänna karakteristiken af kastbegreppet
öfverens-stämt med verkligheten. I stället har man redan till dessa tider
velat projiciera det nuvarande tillståndet af en obegränsad mångfald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
