- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 18 (1898) /
237

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

utan resultat. På många stränder — särskildt Karl Xll:s ö,
norr om Nordostlandet — fanns en stor mängd nyligen uppkastad
drifved, och där letade vi om möjligt ännu uppmärksammare än
vanligt, men förgäfves. När vi kommo till Hopen, tänkte jag mig
möjligheten af att han kunde hafva kommit till denna sällan besökta
ö, men fastän vi ej kunde komma i land, var det tydligt, att han icke
varit där, ty ingen varde eller annan signal talade om att människor
funnits på ön. Mitt största hopp stod dock till Hvita Ön öster om
Nordostlandet, ty ballongen hade ju rört sig någorlunda i riktning
mot denna. Men på de båda ställen af ön, där landning var möjlig;
och där vi äfven landstego, syntes inga spår efter förut skedda besök.
Visserligen var marken något snöbetäckt, och det snöade alltjämt, men
hade Andrée varit här, borde i alla händelser någon varde varit
upprest. Ett rykte, att en signal från åndrée blifvit sedd i
Brande-wijne Bay på Nordostlandet, refererade sig till en af
gradmätnings-expeditionens signaler.

Ej blott våra egna utan alla andra spetsbergsfarares
efterforskningar på och kring Spetsbergen hafva följaktligen varit förgäfves,
och ej bättre gestaltade det sig på Kung Karls Land.

Jag hade emellertid ett sista hopp, och det var att vid Danskön
möjligen finna någon död brefdufva, hvilken ju tilläfventyrs kunde hafva
sin depesch i behåll. Jag tänkte nämligen, att någon af de från
ballongen utsläppta dufvorna skulle kunnat hitta tillbaka dit, stannat
kvar där och omkommit. Äfven om den i så fall anammats af
någon räf eller borgmästaremås, kunde ju stjärtpennorna med depeschen
finnas orörda.

Den 26 augusti ankrade Åntarctic i Virgos hamn. Ballonghuset
låg nu fullständigt jämnadt med marken, och endast en hög af spillror
utmärkte dess plats. Det hade kullkastats af någon mycket stark
vindstöt från väster eller nordväst, ty spillrorna hade delvis slungats
upp på klippan bakom huset. Bjälkame voro afbrutna, järnstängerna
böjda, golfvet delvis krossadt. Men allt detta var ej annat än man
kunnat vänta, ty då åndrée steg upp, blef ju ballonghuset delvis
nedrifvet, hvarför det ej längre hade samma motståndskraft som
förut. När han 1896 måste återvända utan att hafva uppstigit, blef
huset förstärkt, för att till följande år kunna motstå storm och snö,
men det hade ju det oaktadt lidit ej obetydligt. Efter uppstigningen
1897 däremot var det som nämndt försvagadt, så att det var föga
underligt, att det blåst omkull och förstörts.

Kolthoff och jag sökte nästan en hel dag efter lämningar af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:48:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1898/0245.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free