- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 18 (1898) /
251

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Antagligen gifves det lika väl kalla vintrar af olika typ som
varma, och detta förhållande förtjänar så mycket mera att undersökas,
som orsakssammanhanget mellan hydrografiska och meteorologiska
fenomen icke kommer att framträda med full tydlighet, förr än man
lyckats genom samtidiga observationer af hafvets och af atmosfärens
tillstånd utreda förhållandena under s. k. omslagsvintrar, då midt i
vintern ett omslag sker, så att t. ex. januari är varm och februari
kall (såsom 1888 och 1889) eller januari kall och februari varm
(såsom 1885 och 1891), hvarom jag ordat i ett föredrag i K.
Landt-bruksakademien \ Den sist förflutna vintern erbjuder emellertid
exempel på en sådan, då omslaget kommit senare än vanligt. Genom
de visserligen högst ofullständiga iakttagelser rörande hafvets tillstånd,
som jag här varit i stånd anföra, framgår såsom sannolikt, att
orsaken till omslaget ligger i en inträffad förändring inom Nordhafvet,
hvilkens inträdande visserligen icke är genom samtidiga mätningar
bevisadt, men hvilken likväl gaf sig tillräckligt tydligt tillkänna genom
de meteorologiska rubbningarna för att kunna förutsägas och efteråt
genom direkta observationer blef ådagalagd. Att en allmän och stor
öfverensstämmelse mellan oceanens tillstånd och vårt vinterklimats
växlingar samt vårarnes beskaffenhet äger rum, framgår otvetydigt
af de kurvor, representerande dessa förändringars allmänna gång, jag
meddelat å sid. 154, 155, 156, 160, 161, 166, 172 och 173 i nämnda
arbete9, äfvensom af d:r Meinhardus’ utredningar3; men med lika
tydlighet gifva dessa arbeten vid handen, att öfverensstämmelse icke
alltid äger rum och alt undantag gifvas. Den nu anförda
sammanställningen af förhållandena under sistförflutna vinter torde lämna
en antydning om, huru dylika skenbara undantag skola undersökas
och förklaras.

Jag nämnde i Ymers förra häfte, att äfven Östersjön är en
klimatisk faktor af stor vikt. Under innevarande år har Östersjön blifvit
flitigt upplodad och befunnits i sina öfre vattenlager innehålla ett vida
större värmeförråd än vanligt. Ännu i denna stund är den rikt laddad
med värme4, men om vi däraf droge den slutsats, att denna
omständighet kommer att gifva oss en varm vinter äfven i år, kunde vi miss-

1 Om möjligheten af väderleksförutsägelser för längre tid. K. L. Å. Handl, och
Tidskrift 1896.

s £. L. A.:s Handl. o. Tidskrift 1. c.

* W. Meikhardus, Über einige Beziehungen zwischen den Nordatlantischen
Ocean und Europa im Winterhalbjahr. Meteorol. Zeitschr. 1893, 3.

* D. v. s. icke i afseende på yttemperaturen utan i afseende på det uppvärmda
vattenlagrets mäktighet.

Ym* *r, 1898.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:48:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1898/0259.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free