Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans ungdoms- och studietid gifva nämligen vid handen, att han var en
i viss mån vankelmodig eller svag karakter och föga anlagd för praktiska
värf. Med en lätthet och vekhet i lynnet, som ännu mången gång
förråda sin tillvaro äfven under hans mognare år, uppfattade han ej lifvet
med det allvar och förstånd, som hans ganska begränsade ekonomiska
tillgångar kräfde, och han dref sina studier mera med hänsyn till deras
underhållande egenskaper än till deras användning för skapandet af en
oberoende ställning. Emellertid blef detta af afgörande betydelse vid
gestaltningen af hans framtid, i det att de med synnerlig förkärlek idkade
naturvetenskapliga och framför allt zoologiska studierna bilda grunden till Emins
stora anseende som forskare, samt de medicinska, hvilka ej afslutades
med den för utöfvande af praktik i hemlandet erforderliga ämbetsexamen,
dock blefvo medlen för såväl hans utkomst som användning äfven på
andra områden än läkarens.
Att Emin kanske just till följd af sin karakters obetänksamhet eller
svaghet vid särskildt en tidpunkt af sitt lif befann sig i en sådan ställning,
att hans tillvaro då nära nog bar en äfventyrlig anstrykning, framgår
otvetydigt af Schweitzers utredning. Hans plötsliga afbrott i studierna
och afresa från Berlin, hans försök att vinna anställning som läkare vid
den från Österrike i samband med ärkehertig Maximilians kallelse till
Mexiko afgående expeditionskåren och hans beslut att, då läkareplanerna
strandat, deltaga i densamma såsom man i ledet äfvensom åtskilliga
episoder vid ungefär samma tidpunkt (slutet af år 1864) vittna om, att det ej
fattats mycket för att den rikt begåfvade unge mannen gått förlorad eller
kanske för alltid försvunnit i obeinärkthet. Men just när hans förhållanden
voro bekymmersammast och han nätt och jämnt kunde förvärfva sitt
uppehälle såsom biträde åt en kirurg eller fältskär i Triest, inträder en
förändring. Hans lyckliga stjärna förde in hans öden på rätt bana, i det att
Emins länge närda förhoppningar om någon verksamhet i Turkiet år 1865
förverkligas genom hans anställande som karantänsläkare i Antivari.
Ehuru Emin äfven hädanefter emellanåt hade att kämpa med
ekonomiska svårigheter och många andra ogynnsamma förhållanden, och ehuru
hans lif ännu under några år företer samma oro och flyktighet som förr,
kan man dock skönja, huru hans anlag och egenskaper allt mer och mer
gestaltade sig för den stora uppgift, som burit hans namn till eftervärlden.
Den unge läkaren i Antivari, Skutari, Trapezunt och Janina — under den
nioåriga vistelsen i Turkiet fick Emin tillfälle att se sig vida omkring —
var begåfvad med många af de förutsättningar, hvilka i sultanens rike
förskaffa försöksmännen från Europas öfriga länder användning, inflytande
och anseende. Hans stora förmåga att lära språk gör honom inom kort
förtrogen med turkiskan och de i de olika provinserna talade språken, och
hans slumrande anlag för administrativa sysslor och göromål utvecklas
redan vid ordnandet af Antivarikarantänens äkta turkiskt hjälplösa
förhållanden och tagas på mångfaldigt sätt i anspråk under hans nära och
fleråriga umgänge med Hakki Ismail Pascha, guvernör först i Skutari och
sedan i Janina. Emin blir hemmastadd i och erhåller många relationer
till inflytelserika och ledande kretsar och personer både i Konstantinopel
och i provinserna, men ej heller i Turkiet realiseras hans planer och för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
