Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
År 1808 inträffar den enda anmärkningsvärda tilldragelsen sedan
l&ng tid tillbaka i dessa farvattens historia. Det var återupptäckandet
af Bouvets Cap de la Circoncision genom hvalfång&rne Lindsay och
Hopper, seglande för London-firman Enderby. Öns ungefärliga
läge-bestämdes till 55° 30’ S., 4° 30’ V.
En tillfällighet skulle också göra, att ett decennium senare en
ögrupp återfanns, som redan 1599 blifvit upptäckt af holländaren Dirk
Gerritsz, men hvilken upptäckt sedermera fallit i glömska. Detta skedda
genom en engelsk sjökapten Smith, som vid kringseglingen af Kap
Horn i febr. 1819 kommit för långt åt söder och därunder sett land.
Då han i aug. samma år återvände från Chile, konstaterade han
tillvaron af en ögrupp mellan 61°—63° S., 58°—63° V., hvilken
erhöll namnet Syd Shetland. Ännu en följande sommar besökte
Smith, denna gång i sällskap med den engelske sjöofficeren
Braks-field, ifrågavarande trakter och framträngde då till 65° S.
Ungefar vid samma tid hade en amerikansk sälfångare,
Sheffield, seglat till dessa farvatten för att återfinna Dirk Gerritsz land,
och inom kort samlades engelske och amerikanske fångstmän i stort
antal kring nämnda öar. Flere af dem gjorde sig förtjänta om
ögruppens geografi, bl. a. amerikanarne Palmer och Pendletox,
engelsmännen Po well och, framför allt, Weddkll. Snart upptäcktes öar
längre österut, Syd Orkney öarne, och i söder och Palmet
land.
Helt stilla och anspråkslöst hade emellertid från Kronstadt
sommaren 1819 tvenne fartyg afseglat under befäl af kapten von
Bel-lingshausex, hvilken fått i uppdrag af Alexander I att kringsegla
jorden under höga sydliga latituder. I dec. samma år hade han
hunnit ned till Syd Georgien, hvars sydkust han följde; han fortsatte
därpå i ostlig riktning mot Syd Sandwich öarne och upptäckte på
vägen dit trenne öar, af hvilka den ene visade sig vara en verksam
vulkan. Hela ögruppen benämnde han Traversey öarne. Under
januari 1820 bestämde han läget af Syd Sandwich öarne och
påvisade, att de ej bilda en sammanhängande landmassa utan bestå af
flere öar. Efter tvenne fruktlösa försök lyckades han omsider under
2° 15’ V. uppnå 69° 21’ S. Här mötte honom en tät ismur, som
tvang honom att vända mot NO. I slutet af febr. passerade dock
Bellingshausen, på Goda Hoppsuddens meridian, åter 69° S. mea
måste ånyo vända. Ännu en gång öfverskreds polcirkeln, vid
40° 56’ O., ungefär på samma ställe, hvarest Cook första gången stött
på den stora packiskanten. Ända till 88° O. seglade han alltjämt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
