Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det förra fartyget under befäl af löjtnant Hudson uppnådde 68° S.
under 96° V., där packisen anträffades. Till fotød af snötjocka kunde
land ej skönjas; annars borde tvifvelsutan Peter I:s ö hafva kunnat
iakttagas. På hemfärden, som strax därefter anträddes,
sammanträffade Hudson med »Flying Fish» under löjtnant Walker.
Denne hade efter skilsmässan med »Peacock» styrt mot SV.
och lyckats att efter en besvärlig och farlig kryssning mellan isberg
och packisband slå sig fram till 70° S. under 102° 16’ V. Han
befann sig sålunda ej långt från det ställe, där Cook i jan. 1774 hade
träffat den fasta packiskanten. Bortom denna tyckte sig Walker
med säkerhet kunna se land. Tyvärr inträffade detta så sent som
den 23 mars. För att ej riskera att bli innefrusen måste äfven han,
skynda tillbaka till Eldslandet.
Året 1839 använde Wilkks till värdefulla undersökningar i Stilla
oceanen, men sedan han, sannolikt i Australien, fått höra talas om
Ross’ expedition, beslöt han att följande sommar åter begifva sig
mot södern. Med fyra fartyg — ett hade under tiden förlist —
startade han de sista dagarne af december från Sydney. Strax efter
afresan råkade ett af skeppen, » Flying Fish», att blifva skildt från
de öfriga och sammanträfTade sedermera ej under hela resan med
dem. De öfriga möttes alla vid packiskanten den 16 januari ,66° S.,
1579 56’ O. Här tyckte man sig se land. Under snöyra och dimma
kryssade flottiljen västerut, hvarunder land flere gånger tydligen
kunde iakttagas. Redan en vecka därefter måste »Peacock»
återvända på grund af ett missöde med rodret.
»Vincennes» under Wilkes och »Porpoise» under löjtnant
Ring-gold fortsatte emellertid sin färd mot väster trots snöyra och dåligt
väder. Omsider lyckades Wilkes genombryta drifisbältet och
inkomma i det mera isfria kustvattnet vid Adélie land, hvilket han
närmade sig på en kilometers afstånd. Ända till den 7 febr. kunde
kusten följas, hvilken af Wilkes skildras ungefär på samma sätt som
af d’Urville. Vid 130° O. svängde den plötsligt af mot söder.
Förgäfves sökte Wilkes nedtränga här. Detta ställe, af honom
be-nämndt Cape Carr, är den västligaste udden af Clarie kusten. Under
den fortsatta färden västerut observerades land tydligt ännu på flera
ställen, vid 127° O., 122° 35’ O., 112° 16’ O. och 106° 40’ O. Den kust,
som iakttogs vid 122° O. och kallades Tottens High land, hade redan
af Ballèny upptäckts och af honom fått namnet Sabrina land.
Den 17 febr. hade Wilkes hunnit till 97° 37’ O. och 64° S. Här tyckte
han sig ännu se en skymt af land (»appearance of land») och be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
